Julen är en högtid full av mat, presenter, värme och kärlek – men inte för den som är ensam.
Därför har Wendy Urbina från Säffle bestämt sig för att öppna dörren för främlingar.
– Man kan göra så mycket med så lite. Alla har två-tre extra tallrikar hemma, det kostar ingenting, säger hon.
Wendy Urbina och hennes man får julgäster i år som de aldrig har träffat förut.
– Det är en tradition i mitt hemland. Jag är från Honduras. Det brukar vi göra om du har en granne som sitter ensam eller saknar familj. Vi bjuder in dem att äta och dricka kaffe, säger Wendy.
Men att bjuda över främlingar har inte alltid varit självklart. När hon först flyttade till Sverige vågade hon inte.
– Jag sa till min man att jag ville göra detsamma, men han var osäker. Kulturen är väldigt annorlunda. Men jag sa till honom att jag måste göra det. Jag måste våga.
Så för två år sedan när Wendy stötte på en äldre kvinna i kyrkan tog hon mod till sig och frågade.
– Hon kom hit och vi firade jul tillsammans. Det var jättebra. Hon berättade om sitt liv.
Skrev inbjudan på Facebook
Förra julen var tanken att de skulle göra likadant, men på grund av sjukdom i familjen blev det inte så. I år ville Wendy ha inbjudan att gå ut till ännu fler.
– Jag skrev ett inlägg på Facebook. Det var många många som gillade, men tyvärr var det bara två som vågade skriva: Jag kommer gärna. Två personer som inte borde sitta ensamma, det räcker för mig.
Gästerna kan förvänta sig ett fullsatt julbord hemma hos Wendy, där svensk och honduransk mat möts i utrymmet. På menyn finns allt från lax, köttbullar och potatisgratäng till ris och grillat kött. Det kommer också att serveras Wendys paradrätt tamales, en sorts köttgryta inlindad i bananblad. Hon har även köpt presenter till gästerna. Och bakom allt finns en tydlig motivation.
– Jag blir ledsen när jag ser på nyheterna och det är någon som dog ensam i sin lägenhet och ingen hade en aning om dem. Gamla människor som bara dog ensamma. Det är hemskt.
– Det är inte så i mitt hemland. Vi brukar ta hand om våra gamla. Därför känner jag mig motiverad. Man kan göra så mycket med så lite. Alla har två-tre extra tallrikar hemma, det kostar ingenting. Så enkelt är det för mig.
Hoppas fler vågar göra detsamma
Samtidigt kan hon förstå att vissa har svårt att bjuda en främling på julbord.
– Alla vågar inte göra det. Vad ska jag prata om med den här personen jag inte känner? Vi kanske blir vänner. Man vet aldrig.
Wendy känner sig nyfiken på gästerna som kommer på julafton och hon hoppas att fler vågar göra detsamma.
– Jag hoppas att någon annan vågar göra detsamma. Det är så många som sitter ensamma, inte bara under julen. Året runt. Och inte bara en person från utlandet, jag hoppas att svenska folket vågar göra detsamma.
