Jag är delvis nöjd, men jag är långt ifrån nöjd. Tvärtom är jag fortfarande väldigt frustrerad efter att ha sett SVT:s nya program “Sanningen om lust”. Där ger sig ett av de fortfarande lyckligt gifta paren från förra säsongen av “Gift vid första ögonkastet” ut på en roadtrip för att träffa forskare och utsätta sig för experiment som ska ge svar på frågan om hur lust och attraktion fungerar. Rosanna och Christoffer måste därför med hjälp av vetenskapen lära sig vad som får kärleken att blossa upp och vad som kan göras för att lågan inte ska slockna.
Det är intressant och man lär sig mycket genom att se de tre avsnitten. Som att personlighet är viktig för en bra matchning, att vi dras till olika dofter, att kärlekshormoner utsöndras när kärlekshandlingar utförs och att upphetsning och lust beror på balansen mellan processerna av sexuell stimulering, det som tänds. , och sexuella hämningar, det som stängs av .
Men den sexuella attraktionen innan förhållandet började? Kärlekens mysterium kan avmystifieras genom att lära sig om hur hjärnan och kroppen samverkar, men det största mysteriet av dem alla tycks fortfarande undgå oss. Vad gör att du omedelbart dras till någon du inte vet något om förutom det du ser? Och varför får inte denna attraktion större betydelse i till exempel program som “Gift vid första ögonkastet”? Visst, attraktion kan byggas upp med tiden av en massa olika anledningar, men varför gör experterna samma misstag om och om igen när de agerar som om det inte går att förutsäga dess betydelse i parkonstellationer i förväg?
Jag tror att det handlar om synen på kvinnor och att de inte ska tycka att mäns utseende spelar roll.
Jag minns fortfarande smärtan av att se paret Märtha och Axel så helt fel för varandra för några år sedan, trots att de matchades av experter som säkert tittade på hur deras personligheter och intressen skulle ge dem en bra chans tillsammans. Men de struntade tydligt i något viktigt för Märtha. Fysisk attraktion. Dessutom en som var baserad på en viss typ av man. Det låter för enkelt, för grunt, för barnsligt, men det behöver inte vara rätt metod ändå – tänk om de frågade henne om hon föredrog långa eller korta män, mörkhårig, blond eller rödhårig, polisonger eller ren -renrakad? (Jag ryser vid tanken att hon blev tillfrågad men hennes svar ignorerades sedan.)
Ingen större krävs intelligens för att förstå att stackars Axel var skruvad från början när Märtha inför bröllopet hördes fantisera om hur hon trodde Axel skulle se ut och vara. Det är fullt möjligt att det är ett publikdragande knep från SVT att det i varje säsong måste finnas en version av konstellationen besviken och allt ohövligare kvinna och hoppfull och allt mer undergiven man, som DN:s Catia Hultquist konstaterade i en krönika när Märtha-Axel – grinden var som sämst (DN 23/5). Men jag tror inte som Hultquist att de arga tittarreaktionerna som Märtha fick möta handlade om att hon måste symbolisera den hycklande moderna kvinnan som säger sig drömma om en mjuk och snäll man, men som i verkligheten inte vill ha honom. Jag tror att det handlar om synen på kvinnor och att de inte ska tycka att mäns utseende spelar roll. Hon kom fram som ytlig. Hon verkade ärlig för mig.
“Rosanna, från första gången jag såg dig har jag funnit dig oemotståndligt vacker”, läser Christoffer för Rosanna från brevet han fick i uppdrag att skriva till henne. Kanske är det omöjligt att avmystifiera vad som hände den första gången, men jag är säker på att det inte är obetydligt eftersom deras förhållande har varat.
Läs fler krönikor och andra text av Vesna Prekopic. Till exempel: Även skolpersonal som inte är debattörer behöver vårt stöd
Jag är delvis nöjd, men jag är långt ifrån nöjd. Tvärtom är jag fortfarande väldigt frustrerad efter att ha sett SVT:s nya program “Sanningen om lust”. Där ger sig ett av de fortfarande lyckligt gifta paren från förra säsongen av “Gift vid första ögonkastet” ut på en roadtrip för att träffa forskare och utsätta sig för experiment som ska ge svar på frågan om hur lust och attraktion fungerar. Rosanna och Christoffer måste därför med hjälp av vetenskapen lära sig vad som får kärleken att blossa upp och vad som kan göras för att lågan inte ska slockna.
Det är intressant och man lär sig mycket genom att se de tre avsnitten. Som att personlighet är viktig för en bra matchning, att vi dras till olika dofter, att kärlekshormoner utsöndras när kärlekshandlingar utförs och att upphetsning och lust beror på balansen mellan processerna av sexuell stimulering, det som tänds. , och sexuella hämningar, det som stängs av .
Men den sexuella attraktionen innan förhållandet började? Kärlekens mysterium kan avmystifieras genom att lära sig om hur hjärnan och kroppen samverkar, men det största mysteriet av dem alla tycks fortfarande undgå oss. Vad gör att du omedelbart dras till någon du inte vet något om förutom det du ser? Och varför får inte denna attraktion större betydelse i till exempel program som “Gift vid första ögonkastet”? Visst, attraktion kan byggas upp med tiden av en massa olika anledningar, men varför gör experterna samma misstag om och om igen när de agerar som om det inte går att förutsäga dess betydelse i parkonstellationer i förväg?
Jag tror att det handlar om synen på kvinnor och att de inte ska tycka att mäns utseende spelar roll.
Jag minns fortfarande smärtan av att se paret Märtha och Axel så helt fel för varandra för några år sedan, trots att de matchades av experter som säkert tittade på hur deras personligheter och intressen skulle ge dem en bra chans tillsammans. Men de struntade tydligt i något viktigt för Märtha. Fysisk attraktion. Dessutom en som var baserad på en viss typ av man. Det låter för enkelt, för grunt, för barnsligt, men det behöver inte vara rätt metod ändå – tänk om de frågade henne om hon föredrog långa eller korta män, mörkhårig, blond eller rödhårig, polisonger eller ren -renrakad? (Jag ryser vid tanken att hon blev tillfrågad men hennes svar ignorerades sedan.)
Ingen större krävs intelligens för att förstå att stackars Axel var skruvad från början när Märtha inför bröllopet hördes fantisera om hur hon trodde Axel skulle se ut och vara. Det är fullt möjligt att det är ett publikdragande knep från SVT att det i varje säsong måste finnas en version av konstellationen besviken och allt ohövligare kvinna och hoppfull och allt mer undergiven man, som DN:s Catia Hultquist konstaterade i en krönika när Märtha-Axel – grinden var som sämst (DN 23/5). Men jag tror inte som Hultquist att de arga tittarreaktionerna som Märtha fick möta handlade om att hon måste symbolisera den hycklande moderna kvinnan som säger sig drömma om en mjuk och snäll man, men som i verkligheten inte vill ha honom. Jag tror att det handlar om synen på kvinnor och att de inte ska tycka att mäns utseende spelar roll. Hon kom fram som ytlig. Hon verkade ärlig för mig.
“Rosanna, från första gången jag såg dig har jag funnit dig oemotståndligt vacker”, läser Christoffer för Rosanna från brevet han fick i uppdrag att skriva till henne. Kanske är det omöjligt att avmystifiera vad som hände den första gången, men jag är säker på att det inte är obetydligt eftersom deras förhållande har varat.
Läs fler krönikor och andra text av Vesna Prekopic. Till exempel: Även skolpersonal som inte är debattörer behöver vårt stöd
