Kommunen deltar i kompisritten för barn som bor på landsbygden • “Du är ensam ganska länge”
I över ett år har 11-åriga Inez Andersson inte kunnat ta hem en kompis efter skolan. Sjöbo kommun har dragit in kompisritten för alla barn som ska skjutsas till skolan och som bor på landsbygden.
– De som bor i byn får vara med varandra när de vill, men det kan inte vi som åker buss, säger Inez Andersson.
I klass fem på Lövestad skola har hälften av barnen skolskjuts och de är upprörda över kommunens beslut.
– Det är riktigt dåligt. Barn ska kunna leka med vem de vill och när de vill. Så det är inget snack om det, det ska de kunna, säger Sixten Rasmusson, 11 år.
11-åriga Wilma Jimmysdotter berättar att hennes föräldrar jobbar sent.
– Du är ensam ganska länge. Det är lite tomt. Du har egentligen ingenting att göra.
Kommuner kan göra olika saker
Enligt skollagen är kommuner skyldiga att ordna skolskjuts, men det är inte reglerat om barnen får ta med sig en kompis eller inte. Det är upp till varje kommun att bestämma och därför ser det olika ut. I Sjöbo kommun handlar beslutet om säkerhet och ekonomi.
– Om något skulle hända måste vi kunna veta var barnen är. Det går att lösa, men den lösningen finns inte i Sjöbo och det är förknippat med ganska mycket administration och höga kostnader. Just nu har vi inget system och vi har inte prioriterat det, säger Rickard Sjöholm (M), ordförande i Sjöbo kommuns familjenämnd.
Blir en outsider
Barnen i Lövestad har tryckt på för förändring, skrivit brev och kontaktat politiker.
– Jag tycker att det är lika illa som eleverna, för vi vill att de ska umgås och ha en bra fritid. Man vill inte att de ska vara isolerade hemma, säger läraren Jeanette Wiberg.
Jeanette Wiberg och eleverna tror att det drabbar dem som bor på landsbygden.
– Det är viktigt att alla barn har samma förutsättningar oavsett var de bor. Vi vill ha en levande landsbygd och att folk ska flytta hit, men flyttar de in mer och mer så flyttar inte folk hit, säger Jeanette Wiberg.
Och Inez Andersson tycker inte att politikerna lyssnar på barnen.
– Det blir utanförskap för de som bor på landsbygden och för de som åker buss. Det är orättvist.
– Det känns sorgligt och ensamt, säger Inez.
