“När folk börjar dela in oss i grupper är vi hopplöst vilse”

Som de flesta säkert redan har räknat ut så är det en vit mans tankar som nämnts ovan.

Vi andra lever i en värld där kön, klass, etnicitet används för att splittra människor. Vi andra kämpar mot det.

Men som vit man förstår inte ens regeringens utredare Lars Trädgårdh att det här är en värld som överhuvudtaget existerar.

Ett privilegium bara den vite mannen har.

Ingen vill ha en kulturkanon, inte ens Svenska Akademien, som nog ändå borde anses vara något av en svensk auktoritet på kulturområdet. “Svenska Akademien har inte i uppdrag att rena svenskheten” löd rubriken i DN när man kritiserade kulturkanon.

Men Tidögänget vill ha en kulturkanon, och då spelar det ingen roll vad andra tycker, som vanligt.

I direktivet för utredningen, som Lars Trädgård leder, står det bland annat att samråd ska ske med minoriteter. En av de svenska nationella minoriteterna är judar.

Regeringens utredare ägnar av allt att döma inte så mycket uppmärksamhet åt svenska minoriteters inflytande. Till DN säger Lars Trädgårdh så här om mötet som hölls med företrädare för de svenska nationella minoriteterna:

— Det är ett tvång enligt direktivet, och det gjorde att vi hade ett möte som jag inte hade haft annars.

Helen Kantokoski Kviby, verksamhetschef på Sverigefinnarnas arkiv, säger så här om mötet:

“Det framstod som ett sätt från den intellektuella eliten att återigen peka på oss nationella minoriteter som inte utbildade tillräckligt.”

Med tanke på detta uttalande från Trädgårdh i DN verkar det inte vara en helt orimlig tolkning av mötet:

“Jag måste ha sagt något dumt till dem, som att jag är mer intresserad av intelligenta individer än representanter för olika intressen.”

För honom är Sveriges nationella minoriteter och allmänheten samma sak:

“Alla kan göra sin röst hörd, från samer till frimärkssamlare.”

Tidigare har Trädgård sagt följande om minoriteter:

“Allt det här med nationella minoriteter borde stoppas på en gång. Det är galenskap.”

Detta är förtryck. Så här ser förtrycket ut. Att inte erkänna att det finns sociala grupper och minoriteter, med vitt skilda förutsättningar, är att osynliggöra det förtryck som finns mot dem. Och det finns.

Lars Trädgårdh är själv en del av förtrycket.

Den där som denna fördomsfull, och dessutom outbildad individ, utsedd att utreda en svensk kulturkanon visar också varför vi inte alls ska ha en sådan.

Kultur är liksom vårt språk en levande sak som utvecklas över tid.

Nu har Tidögänget startat med en svensk kulturkanon.

Lars Trädgårdh visar tydligt varför hela projektet fungerar bäst i en papperskorg.

Den vita, äldre mannens ledarskap kommer aldrig att ge några större resultat än den vita, äldre mannens kulturkanon.