Jag, och andra som ingår i den svenska delen av nätverket Population Mattersär helt klart att mänsklighetens utsläpp per capita och totala siffror ligger till grund för hur hållbar vår civilisation är. Anledningen till mitt första inlägg är att just befolkningsfaktorn är eftersatt och ofta tabubelagd.
Enligt min mening är botten nådd när en viss minskning av födelsetalen i rika länder framställs som en katastrof. Det är det inte – särskilt när det ses i överkonsumerande och överutsläppande samhällen som vårt.
Jag varken arbetar för eller talar för att neka kvinnor att välja hur många barn de önskar, men samhället ska inte heller påverka dem att skaffa fler barn eller tidigare för att möta samhällets förmodade behov av fler. Jag har redan tagit upp misstag om effekterna av tillfälliga obalanser i befolkningspyramiden i ett tidigare svar.
Den finanspolitiska basen per capita i en något reducerad befolkning är den avgörande faktorn. Om det dessutom leder till minskat behov av bostäder, vägar och energi mm talar det till och med för ett bättre underlag för välfärden. Hypotesen att ”ett ungt samhälle” är mer innovativt saknar, så vitt jag vet, empiriskt och vetenskapligt stöd.
Å andra sidan är det utan tvekan sant att det krävs politisk och ekonomisk styrning för att minska klimatkollapsen. Uppenbarligen saknas detta i vårt land.
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
Insändare.19 december 2024
