Syrien leds för närvarande av en övergångsregering dominerad av islamister. Ingen vet något om landets framtid.
Trots det meddelandet från ledningen till de miljoner syrier som flydde utomlands under kriget tydligt: ”Kom tillbaka”. Allt kryddat med löften om stabilitet, utveckling och ett samhälle där ingen behöver vara rädd.
Det är ljuv musik inte bara för alla syrier som gläds över regimens fall. Dammet hade knappt lagt sig i Damaskus förrän många EU-länder började hoppas på att de som kom till Europa ska återvända.
“Vi är övertygade om att de flesta syrier utanför landet under de senaste tio åren har drömt om att åka tillbaka”, löd analysen från den nya Europeiska kommissionen.
“Jag är här i Sverige – och jag är kär.”
Det är långt ifrån säkert. För även om allt visar sig vara frid och fröjd – och det finns en stor risk för motsatsen – är det troligt att många syrier inte kommer tillbaka, förutom möjligen på semester. Inte för att du inte saknar familj och vänner och barndomens välkända gator, utan för att kriget har pågått i över ett decennium.
Under den tiden har människor som flytt till exempelvis Sverige knappt lagt sina liv på is, i hopp om att de en dag ska kunna fortsätta sin gamla tillvaro i Syrien som om ingenting hade hänt. Tvärtom, under krigets gång har män, kvinnor och barn byggt sin framtid här, med karriär och familj, som en nybliven pappa med rötter i Syrien uttrycker det (Aktuell 9/12).
En annan man berättar att han verkligen saknar mycket i sitt forna hemland. Men: “Jag är här i Sverige – och jag är kär” (Agenda 8/12).
Sånt där praktiskt och känslomässiga band som människor bildar under tio år gör situationen mer komplicerad. Många varken kan eller vill gå “hem” och återigen börja om på livet.
Livet varken pausas eller återupptas.
För när en person beviljas skydd i Sverige sitter han eller hon inte i ett väntrum, för att ta tillbaka den första bästa planen så fort situationen verkar stabil. Tvärtom börjar resan in i samhället, med svenskundervisning, utbildningsinsatser och etablering på arbetsmarknaden. Parallellt utvecklas privatlivet, med nya vänner och socialt liv, kanske äktenskap och barn. Och ju snabbare resan går desto bättre är det, både för samhället och individen.
Därför ska ett land inte sända signalen att en skyddsbehövande bara är här tillfälligt, utan som huvudregel ge asylsökande permanent uppehållstillstånd ganska snabbt. Attityden att människor snabbt ska kunna ryckas upp med rötterna igen – som uttrycks av delar av EU – vittnar om ett missförstånd om att livet varken sätts på paus eller återupptas.
Läs mer:
Susanne Nyström: Många förstår inte att en opolitisk tjänsteman ska lämna sina privata åsikter hemma
Susanne Nyström: Alla gillar hårda lagar mot kriminella – tills en oskyldig tjej går dit
