I stora delar av svenskt näringsliv har hållbarhetsarbetet verkligen flyttat in i styrelserummet. Ett viktigt skäl är EU:s direktiv om hållbarhetsredovisning, CSRDvilket kommer att öka tillgången till hållbarhetsinformation för att styra kapital till hållbara investeringar och bidra till EU:s gröna avtal.
Företag ska redovisa både direkta växthusgasutsläpp från verksamheten och sådana som sker i värdekedjan. Det senare är särskilt komplext, men en nödvändig del av arbetet för att ge en helhetsbild av företagets klimatpåverkan. Alla företag förväntas rapportera sina utsläpp av växthusgaser, annars måste de motivera varför.
Konsekvenserna av misstag i rapporteringen skärps också. Om ett företag till exempel skulle uppge att de har mindre utsläpp av växthusgaser än vad de faktiskt har kan investeringar göras på felaktiga grunder och skada verksamheten. Styrelseledamöter har ett ansvar enligt aktiebolagslagen ersättningsreglervilket i värsta fall kan leda till böter eller fängelse.
Företag med stat ägandet styrs idag av statens ägarpolitikdär det konstateras att det är “av särskild vikt” att företagen ska verka för Sveriges miljö- och klimatmål och Parisavtalet. Statligt ägda företag måste agera föredömligt på detta område.
Att få en korrekt bild av utsläppen är centralt för att kunna minska dem. Det som spelar roll för den globala uppvärmningen är hur många ton som släpps ut – och hur snabbt utsläppen minskar. Minskningar måste, enligt FN:s klimatpanel IPCCäga rum på kort sikt och vara kraftfulla och varaktiga. Enligt “kollag”Stockholm Resilience Centers tumregel för hur de globala koldioxidutsläppen ska minska för att leva upp till Parisavtalet behöver utsläppsminskningarna halveras vart tionde år med start 2020. Det innebär minst 7 procent årligen.
Klimatkontroll har analyserat hållbarhetsredovisningen i 24 företag med statligt ägande, där omsättningen överstiger en miljard kronor. Totalt uppgick de redovisade utsläppen till närmare 42 miljoner ton 2023. Det är mycket. Som jämförelse var de fossila klimatutsläppen i Sverige 44 miljoner ton samma år.
Det finns goda exempel bland företagen. Vattenfall har minskat sina rapporterade utsläpp med 52 procent sedan 2017, delvis men inte enbart genom att sälja av sin koleldade verksamhet. Postnord har minskat sina redovisade utsläpp med 25 procent sedan 2020, bland annat genom att ställa om fordonsflottan till biobränslen och el. Båda företagen redovisar tydligt sina utsläpp i alla tre så kallade scopes.
Men det finns det tyvärr också stora brister. Almi, Lernia och SJ redovisar inga utsläpp alls. LKAB och Infranord redovisar bara utsläpp i den egna verksamheten – men inte i värdekedjan där uppskattningsvis 60–80 procent av deras utsläpp finns. Swedavia redovisar utsläpp per flygplats, ett hemgjort mått som gör det omöjligt att jämföra.
Sveaskog, Sveriges största skogsägare, redovisar inte biogena utsläpp av växthusgaser, till skillnad från till exempel Billerud, Holmen och Södra skogsägare. Av dessa andra skogsbolag framgår att de biogena utsläppen är större än de fossila.
Andra företag redovisar klart ofullständiga siffror. Ett exempel är Systembolaget, där rapporten tar med klimatavtrycket från förpackningen men inte innehållet, alltså själva drycken.
Utsläppsberäkning är svår. Det gäller särskilt utsläppen i värdekedjan, där siffror ofta saknas på leverantörsnivå. Men mönstret som framträder av både klimatarbetet och rapporteringen visar att det behövs ett lyft av de statligt ägda företagen, för att de ska leva upp till ambitionen att vara exemplariska.
Vår bedömning är att de statliga bolagens rapportering totalt sett inte lever upp till policyns krav på att ligga i framkant. Men de följer samma mönster som de stora företagen, där uppgifter om utsläpp behandlas styvmoderligt jämfört med de ekonomiska siffrorna.
Utan en fullständig och öppen redovisning av hur det går med utsläppen hindras vår möjlighet till transparens och ansvarighet. Så ska det självklart inte vara i de bolag som ägs gemensamt av oss medborgare.
Riksrevisionen (RRV) kom i en utvärdering redan 2021 fram till att de statligt ägda företagen saknar hållbarhetsredovisning, där man ansåg att regeringen fokuserar för mycket på övergripande frågor och för lite på konkreta resultat.
Det är finansdepartementet vem som ansvarar för att statens ägarpolitik följs och att statens agerande i bolagen sker i enlighet med regeringens riktlinjer och mål. Därför bör finansminister Elisabeth Svantesson (M) se till att de statligt ägda företagen som omfattas är redo för CSRD-implementering, samt vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att de blir ledande inom hållbarhetsområdet.
Exempelvis bör information till aktieägarna om klimatutsläpp och hur bolaget uppfyller ambitionen i ägarpolicyn vara centralt för bolagsstämman. Kompetensen kan stärkas i styrelsen genom att nya ledamöter utses och staten bör aktivt driva på att hållbarhet ska prioriteras.
Genom att vässa hållbarhetsarbetet där fokus på klimatutsläpp är en central del kan statligt ägda företag uppfylla både CSRD och sin egen ägarpolicy – och därmed bli de förebilder inom hållbarhet som de borde vara.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
