Efter den nämnda julstressen infaller jullovet i bästa fall. Det infaller nu, i tiden mellan jul och nyår, ja, det kan pågå ända fram till trettondagen. Såvida du inte springer runt på svettiga reor, det vill säga sitter i en snötäckt bilkö med fem-sex timmars bilresa framför dig eller har ett stressigt pass.
Jullovet kan vara en vanlig jävla högtid, men det är det inte. Under en vanlig semester brukar man passa på att göra en massa saker som man inte hunnit med innan. Ingen fred, med andra ord. Fördelen med jullovet är att det mesta redan är gjort. Ingen mat behöver lagas, man äter resterna från julbordet, städningen är klar och de anhöriga återförs till sina egna basläger.
Så hur firar vi jul? Jo, vi tar promenader i gråvädret, läser julklappsböcker, spelar spel, umgås, går och ser någon utställning eller teater, lyssnar på radio, sitter och stirrar, spelar ett parti schack och en promenad till i gråvädret.
Att bara ligga och dröna är också ett alternativ. Kanske ta en tupplur och sedan se den nya säsongen av “Wolf Hall” på SVT Play, en serie baserad på Hilary Mantels utmärkta trilogi.
Man kan nästan förstå av själva ordet att julfriden har urgamla anor. Julfriden ingick i den svenska medeltidsfredslagstiftningen och innebar bland annat att vissa våldsbrott – och jakt – bestraffades med “tveböter”, alltså dubbla böter, under julhelgen/freden. I städerna togs julfriden till och med in vid en offentlig ceremoni. Allt enligt NE som jag lutar min fridfulla näsa över.
Den lurvighåriga taxen som brukar längta efter namnet Douglas har dock åsikter om julhelgen. Han anser till exempel inte att scrimmage-skrivning är en del av det. Sedan kommer han genast och lägger sitt avlånga huvud över tangentbordet. Hans öronproppar gör det omöjligt att använda både frågetecken och mellanslag.
När jag lyfter luren lägger han hakan ordentligt över min handled, låser min rörelse och förhindrar att skriva och rulla.
– Ja, ja! Så vad tycker du om jullovet då, frågar jag honom lite irriterat.
Han svarar med att hämta sin skrikboll. Det är en gul boll som släpper ett hemskt skrik när han biter i den. Det gör han gång på gång och rusar runt, in och ut ur rum, i vad som nästan kan beskrivas som en glädjenatt.
Julfrid var ordet sa Bill. God jul, sa Bull.
Läs fler husserier av Ståhlis, till exempel om december månads alla dofter.
