“Oj vad det kittlar i magen”, sa en kollega på redaktionen när jag berättade att jag skulle skriva om skatteutjämningssystemet.

Och det är nog svårt att säga att det är spännande att plöja igenom de drygt 800 sidorna med text, plus ytterligare några hundra sidor med bilagor, i Betänkande av utjämningsnämnden.

Men ändå är de förslag som presenterades av utredare Håkan Sörman och huvudsekreterare Emelie Värja den senaste veckan avgörande för utvecklingen i frågor som många tycker är viktiga.

Hur ska vården klara av behoven? Hur kan vi uppnå större jämställdhet i skolan? Och hur ska vi utjämna de stora skillnaderna i välfärd mellan olika delar av vårt avlånga land?

I debattartikeln Sörman och Värja publicerade i DN samma dag menar de att skatteutjämningssystemet är välfärdens livsnerv. Totalt snurrar 200 miljarder kronor runt i inkomst- och kostnadsutjämningen som syftar till att skapa en jämlik och god välfärd i hela landet.

Om skatteutjämningen är ett blodomlopp, det har definitivt visat upp igen de senaste åren. Sjukvård, vilket är den viktigaste frågan för väljarnaär i kris och under våren har flera regioner meddelat att de ska meddela vårdpersonal.

I slutet av maj kastade Region Gotland in handduken och meddelade att det inte längre fungerar. Om inte staten ger de extra pengar som krävs för att bedriva sjukvård på en ö, då ville en enad region lämna över ansvaret för den gotländska sjukvården till staten.

Nu är Region Gotland en av de stora vinnarna av den nya skatteutjämningen, tillsammans med Region Jämtland, som också brottas med att en mindre och spridd befolkning behöver tillgång till olika typer av sjukvård.

Många av förändringarna som föreslås är på ytan mycket tekniska. Nämnden uppdaterar vilket år en beräkning baseras på, ändrar viktningen i ekvationen, inför några nya parametrar och tar bort några gamla. Men förändringarna får dramatiska konsekvenser.

I Gästrikland och Norduppland kommuner gynnas av förslaget till nytt skatteutjämningssystem. Om det nya systemet hade varit i kraft nu hade Hofors fått 2 130 kronor per kommuninvånare och år. Tierp hade fått 1 661, Sandviken 1 490, Ockelbo 1 101, Älvkarleby 778 och Gävle 150 kronor per invånare.

Pengar som kan användas för att förbättra kommunal service, täcka underskott eller sänka skatter, beroende på hur de lokala politikerna prioriterar.

De som inte gillar skatteutjämningen säger att den tar pengar från Stockholm och ger dem till platser där ingen vill bo. Men den tanken bygger på en missuppfattning om hur Sverige och välfärden fungerar.

Under våra första tjugo år kostade vi mer än vi bidragit med, med allt från barnomsorg till förskola och skola. Och efter pensioneringen blir vi dyrare och dyrare.

Det är mitt i livet som vi har chansen att betala tillbaka samhället för allt vi får under början och slutet. Det är en anledning inte bara till att vi behöver ha tillräckligt höga skatter, utan också för att se till att den regionala fördelningen fungerar.

Tyvärr är det många som inte gör det möjlighet att bidra med skatteintäkter i kommunen där de växte upp, men tvingas flytta dit jobben finns. Men du kanske flyttar hem när du går i pension.

Om vi ​​har en fungerande fördelning inom landet är detta ingen oro. Men om kommuner med stor inflyttning kräver ensamrätt på de skattepengar invånarna bidrar med dras Sverige isär.

Mycket av de sociala problem som Sverige brottas med beror på just detta. Och kanske är Håkan Sörmans förslag en del av den bypass-verksamhet som behövs för att öppna upp välfärdens tilltäppta blodkärl.