Kanske är jag som artist faktiskt en idrottare? Att stanna kvar på konstscenen kräver verkligen uthållighet, mentalt fokus, enorma prestationer och tävlingsinstinkter.
Att utöka begreppen men detta sätt gör dem meningslösa.
Varför ska konst kallas en sport? Varför ska datorspel kallas konst? Vad är det för fel på paraplybegreppet kultur?
De som kallar sig konstnärer är snart fler än antalet besökare på konstutställningar
Nyspråkiga vändningar om kreativa industrier, utvinning av erfarenheter och självförsörjning kontra beroende av bidrag är inte bara förvirrande jargong. Bakom retoriken finns en ideologi om att all kultur ska bli lönsam. Det kommer dock inte att fungera, eftersom konst till sin natur, som sjukvård och skola, inte är kommersiell.
Detta är bakgrunden att jag reagerade när dataspelsbranschen i Almedalen fick kulturministerns öra när de hävdade sig som “konst”.
Jag tvivlar inte alls på att det finns intressanta dataspel som förtjänar att tas på allvar som kulturyttringar.
Men frågan kvarstår: Varför vill alla plötsligt kalla sig artister?
Självförverkligande är ett ideal idag. Allmänhetens idé om största möjliga frihet och lycka är tydligen att vara konstnär. Därför har detta epitet blivit önskvärt. De som kallar sig konstnärer är snart fler än antalet besökare på konstutställningar.
Konstverk kan numera utformas i form av ett spel. Men det betyder inte att alla spel är konst
Andra kulturutövare verkar också tro att det magiska ordet “konst” borde ge deras utövande en högre status. Dansare, skådespelare och illustratörer berättar om sitt “konstnärskap”. Dessutom söker de ateljéstöd från Stockholms stads kulturförvaltning, vilket resulterar i att konstnärer tappar stödet.
Vi konstnärer själva anser inte att konst är bättre, viktigare eller finare än film, dans, design eller datorspel. De är bara olika områden inom kulturområdet, var och en underställd sina egna regler.
“Vad är konst?” är en fråga som har ställts sedan modernismens gryning, och särskilt sedan konsten på 1900-talet bröt upp från måleri och skulptur. Det gör att ett konstverk nu kan designas i form av ett spel. Men det betyder inte att alla spel är konst.
Ibland händer det att verk från andra genrer hamnar i konstvärlden, eftersom de har blivit så experimentella att de inte längre fungerar i sina givna kanaler. Men då måste författarna vara intresserade av att vara med i diskussionen om vad konst är.
Konsten är sällan underhållande men ofta ganska svår. Det är därför den fria konsten passar så dåligt in i regeringens nya strategi för “kulturella och kreativa näringar”
Fri konst kallas så eftersom konstnären måste hitta sin egen väg. Vi har inga etablerade format att relatera till, som långfilmer, romaner eller datorspel. Därför deltar varje konstverk implicit eller explicit i samtalet om konstbegreppet.
Det betyder att konsten kräver mer av sina åskådare än vad andra kulturyttringar gör. Konsten är sällan underhållande men ofta ganska svår. Det är därför den fria konsten passar så dåligt in i regeringens nya strategi för “kulturella och kreativa näringar”.
Tv-spelsindustrin, å andra sidan, trivs tydligt i den rådande erfarenhetskapitalismen. Ändå verkar spelindustrins miljardärer ointresserade av att sponsra unga innovativa spelutvecklare? Vilket bevisar att regeringens idé om att sponsra kultur inte fungerar.
Jag har inget emot att Dataspelscentrum vill ha offentliga medel för normkritiska, experimentella spelprojekt.
Men det är synd att icke-kommersiella kulturutövare på detta sätt kommer i konflikt med varandra. Istället borde vi kollektivt rikta vår kritik mot landets regering som just nu skrattar hela vägen till banken samtidigt som den slaktar kulturbudgeten.
Läs hela debatten:
Sonia Hedstrand: Den kulturpolitiska medborgerliga freden bröts i Almedalen
Dataspel är också kultur, Sonia Hedstrand!
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
