Täcka
Fader John Misty
“Mahashmashana”
(Bella Union/lekplats)
Ett problem blir allt mer uppenbart när man lyssnar. Det är utspritt. Josh Tillmans artistpersona Father John Misty har ända sedan starten 2012 gjort mestadels konceptuella album, arbetat tematiskt, sökt efter en estetik som håller ihop idéerna. Hela produktionen, från debuten “Fear fun” fram till denna skiva, är en båge i sig där intensiteten har ökat och artisteriet fördjupats samtidigt som fanskaran stadigt har vuxit. Inte minst är han en älskad scenpersonlighet. Det är under konserterna som han lever ut de religiösa neuroser han utvecklade som barn i en fundamentalistisk familj. Han lever, pratar, predikar och agerar som någon slags larger than life-karaktär.
Nu har han gjort det en skiva i kostym för att passa hans personlighet. Nästan allt i “Mahashmashana” – som tydligen är ett indiskt ord för “enorm kremeringsplats” – är förstorat, överdrivet och dramatiskt. Texterna, som vanligt en blandning av hårda sanningar, självironiska reflektioner och romantik, har stora ord. Låtarna är långa och arrangemangen extremt ambitiösa, och inte sällan är det en full symfoniorkester som driver bakom det vanliga rockarrangemanget. Varje enskild låt är optimerad, men helheten verkar ha fått mindre omsorg.
Öppningsspåret är nio minuter långt och alla är hookade från första stund. Albumets andra låt, “She cleans up”, sägs vara inspirerad av Viagra Boys låt “Punk rock loser” och man kan verkligen höra den, i allt från beatet till saxofonriffen. Tyvärr är Tillman ingen Sebastian Murphy, så det låter faktiskt mest illa. Den tredje låten, som verkar handla om hans drogvanor, är som den monumentala “Screamland” mixad av BJ Burton. Han har en förmåga att få allt att låta riktigt högt och så avlägset att högtalarelementen fladdrar i refrängerna.
Men mest kanaliserar Tillman sin inre brittiska crooner. Han siktar på Elton John och lyckas hyfsat med det. I svagare ögonblick kan han låta som en korsning mellan Robbie Williams och Rufus Wainwright. En låt i taget och det här är musik som får dig att ramla av stolen. Men i sin helhet kan “Mahashmashana” orsaka yrsel, illamående och huvudvärk.
Bästa spår: Screamland
Läs fler cd-recensioner och alla texter om musik
