I helgen gick brandlarmet mitt under en fullsatt adventskonsert i Katarina kyrka på Södermalm.
Evakueringen gick blixtsnabb. Många mindes branden 1990 när hela kyrkan stod i lågor och rasade. Men det var ingen panik – det var ett automatiskt larm. Publiken strömmade in igen och tog plats. Konserten kunde fortsätta.
Du kan läsa om branden 1990, liksom om ett stort antal andra Stockholmsbränder, i en nyutgiven bok, “Stockholm brinner”.
Boken presenterades i fredags, passande nog, i det fina brandmuseet, där en hundskalle från Katarinas kyrka kan hittas vägg i vägg med Katarina brandstation, som också är den äldsta fullt fungerande brandstationen i världen.
Gemensamt för alla bränder är att de har dokumenterats och fotograferats – åtminstone så länge det funnits kameror. Bokens författarduo Gert Ekström och Maj Sandin har grävt igenom tusentals och åter tusentals bilder som brandmanskamratföreningen Röde Hanen samlat in och sorterat i ett ambitiöst arkiv på museet.
Till suggestiva bilder av böljande rök, dödsföraktande brandmän, förstummade åskådare och ruiner i aska berättar författarna om sextio stockholmsbränder under trehundra år; från slottet Tre Kronor 1697, Makalös i Kungsträdgården 1825, Eldkvarn 1878 till senare spektakulära bränder som Berzeliiterrassen 1964, KF:s filmförråd 1968, Nalen 1970, Sturebadet av bara 19 till namnet. bränderna vars förlopp beskrivs i detalj, samt vilka brandstationer som deltagit och förödelsen när branden var släckt.
Själv associerar jag oönskad till salige Bo Grandien som skrev i Svenska Dagbladet när Mosebacke härjades av en förödande brand hösten 1961. Grandien gick upp till den nedbrända restaurangen och såg förödelsen.
“Mitt i allt ringde telefonen. Bergvakten gick lugnt fram och lyfte telefonen.
– Restaurang Mosebacke, svarade han lika balanserat och urbant och fortsatte:
– Ursäkta, vad sa du? Serietecknaren Gurrs portfölj? Är det fortfarande i trumman? Ja, bara ett ögonblick så går jag ut och ser om tamburinen finns kvar.”
Läs fler serier av Säverman, till exempel om förlorade galoscher och krämiga, knapriga, knapriga, knapriga månkakor.
I helgen gick brandlarmet mitt under en fullsatt adventskonsert i Katarina kyrka på Södermalm.
Evakueringen gick blixtsnabb. Många mindes branden 1990 när hela kyrkan stod i lågor och rasade. Men det var ingen panik – det var ett automatiskt larm. Publiken strömmade in igen och tog plats. Konserten kunde fortsätta.
Du kan läsa om branden 1990, liksom om ett stort antal andra Stockholmsbränder, i en nyutgiven bok, “Stockholm brinner”.
Boken presenterades i fredags, passande nog, i det fina brandmuseet, där en hundskalle från Katarinas kyrka kan hittas vägg i vägg med Katarina brandstation, som också är den äldsta fullt fungerande brandstationen i världen.
Gemensamt för alla bränder är att de har dokumenterats och fotograferats – åtminstone så länge det funnits kameror. Bokens författarduo Gert Ekström och Maj Sandin har grävt igenom tusentals och åter tusentals bilder som brandmanskamratföreningen Röde Hanen samlat in och sorterat i ett ambitiöst arkiv på museet.
Till suggestiva bilder av böljande rök, dödsföraktande brandmän, förstummade åskådare och ruiner i aska berättar författarna om sextio stockholmsbränder under trehundra år; från slottet Tre Kronor 1697, Makalös i Kungsträdgården 1825, Eldkvarn 1878 till senare spektakulära bränder som Berzeliiterrassen 1964, KF:s filmförråd 1968, Nalen 1970, Sturebadet av bara 19 till namnet. bränderna vars förlopp beskrivs i detalj, samt vilka brandstationer som deltagit och förödelsen när branden var släckt.
Själv associerar jag oönskad till salige Bo Grandien som skrev i Svenska Dagbladet när Mosebacke härjades av en förödande brand hösten 1961. Grandien gick upp till den nedbrända restaurangen och såg förödelsen.
“Mitt i allt ringde telefonen. Bergvakten gick lugnt fram och lyfte telefonen.
– Restaurang Mosebacke, svarade han lika balanserat och urbant och fortsatte:
– Ursäkta, vad sa du? Serietecknaren Gurrs portfölj? Är det fortfarande i trumman? Ja, bara ett ögonblick så går jag ut och ser om tamburinen finns kvar.”
Läs fler serier av Säverman, till exempel om förlorade galoscher och krämiga, knapriga, knapriga, knapriga månkakor.
I helgen gick brandlarmet mitt under en fullsatt adventskonsert i Katarina kyrka på Södermalm.
Evakueringen gick blixtsnabb. Många mindes branden 1990 när hela kyrkan stod i lågor och rasade. Men det var ingen panik – det var ett automatiskt larm. Publiken strömmade in igen och tog plats. Konserten kunde fortsätta.
Du kan läsa om branden 1990, liksom om ett stort antal andra Stockholmsbränder, i en nyutgiven bok, “Stockholm brinner”.
Boken presenterades i fredags, passande nog, i det fina brandmuseet, där en hundskalle från Katarinas kyrka kan hittas vägg i vägg med Katarina brandstation, som också är den äldsta fullt fungerande brandstationen i världen.
Gemensamt för alla bränder är att de har dokumenterats och fotograferats – åtminstone så länge det funnits kameror. Bokens författarduo Gert Ekström och Maj Sandin har grävt igenom tusentals och åter tusentals bilder som brandmanskamratföreningen Röde Hanen samlat in och sorterat i ett ambitiöst arkiv på museet.
Till suggestiva bilder av böljande rök, dödsföraktande brandmän, förstummade åskådare och ruiner i aska berättar författarna om sextio stockholmsbränder under trehundra år; från slottet Tre Kronor 1697, Makalös i Kungsträdgården 1825, Eldkvarn 1878 till senare spektakulära bränder som Berzeliiterrassen 1964, KF:s filmförråd 1968, Nalen 1970, Sturebadet av bara 19 till namnet. bränderna vars förlopp beskrivs i detalj, samt vilka brandstationer som deltagit och förödelsen när branden var släckt.
Själv associerar jag oönskad till salige Bo Grandien som skrev i Svenska Dagbladet när Mosebacke härjades av en förödande brand hösten 1961. Grandien gick upp till den nedbrända restaurangen och såg förödelsen.
“Mitt i allt ringde telefonen. Bergvakten gick lugnt fram och lyfte telefonen.
– Restaurang Mosebacke, svarade han lika balanserat och urbant och fortsatte:
– Ursäkta, vad sa du? Serietecknaren Gurrs portfölj? Är det fortfarande i trumman? Ja, bara ett ögonblick så går jag ut och ser om tamburinen finns kvar.”
Läs fler serier av Säverman, till exempel om förlorade galoscher och krämiga, knapriga, knapriga, knapriga månkakor.
I helgen gick brandlarmet mitt under en fullsatt adventskonsert i Katarina kyrka på Södermalm.
Evakueringen gick blixtsnabb. Många mindes branden 1990 när hela kyrkan stod i lågor och rasade. Men det var ingen panik – det var ett automatiskt larm. Publiken strömmade in igen och tog plats. Konserten kunde fortsätta.
Du kan läsa om branden 1990, liksom om ett stort antal andra Stockholmsbränder, i en nyutgiven bok, “Stockholm brinner”.
Boken presenterades i fredags, passande nog, i det fina brandmuseet, där en hundskalle från Katarinas kyrka kan hittas vägg i vägg med Katarina brandstation, som också är den äldsta fullt fungerande brandstationen i världen.
Gemensamt för alla bränder är att de har dokumenterats och fotograferats – åtminstone så länge det funnits kameror. Bokens författarduo Gert Ekström och Maj Sandin har grävt igenom tusentals och åter tusentals bilder som brandmanskamratföreningen Röde Hanen samlat in och sorterat i ett ambitiöst arkiv på museet.
Till suggestiva bilder av böljande rök, dödsföraktande brandmän, förstummade åskådare och ruiner i aska berättar författarna om sextio stockholmsbränder under trehundra år; från slottet Tre Kronor 1697, Makalös i Kungsträdgården 1825, Eldkvarn 1878 till senare spektakulära bränder som Berzeliiterrassen 1964, KF:s filmförråd 1968, Nalen 1970, Sturebadet av bara 19 till namnet. bränderna vars förlopp beskrivs i detalj, samt vilka brandstationer som deltagit och förödelsen när branden var släckt.
Själv associerar jag oönskad till salige Bo Grandien som skrev i Svenska Dagbladet när Mosebacke härjades av en förödande brand hösten 1961. Grandien gick upp till den nedbrända restaurangen och såg förödelsen.
“Mitt i allt ringde telefonen. Bergvakten gick lugnt fram och lyfte telefonen.
– Restaurang Mosebacke, svarade han lika balanserat och urbant och fortsatte:
– Ursäkta, vad sa du? Serietecknaren Gurrs portfölj? Är det fortfarande i trumman? Ja, bara ett ögonblick så går jag ut och ser om tamburinen finns kvar.”
Läs fler serier av Säverman, till exempel om förlorade galoscher och krämiga, knapriga, knapriga, knapriga månkakor.
I helgen gick brandlarmet mitt under en fullsatt adventskonsert i Katarina kyrka på Södermalm.
Evakueringen gick blixtsnabb. Många mindes branden 1990 när hela kyrkan stod i lågor och rasade. Men det var ingen panik – det var ett automatiskt larm. Publiken strömmade in igen och tog plats. Konserten kunde fortsätta.
Du kan läsa om branden 1990, liksom om ett stort antal andra Stockholmsbränder, i en nyutgiven bok, “Stockholm brinner”.
Boken presenterades i fredags, passande nog, i det fina brandmuseet, där en hundskalle från Katarinas kyrka kan hittas vägg i vägg med Katarina brandstation, som också är den äldsta fullt fungerande brandstationen i världen.
Gemensamt för alla bränder är att de har dokumenterats och fotograferats – åtminstone så länge det funnits kameror. Bokens författarduo Gert Ekström och Maj Sandin har grävt igenom tusentals och åter tusentals bilder som brandmanskamratföreningen Röde Hanen samlat in och sorterat i ett ambitiöst arkiv på museet.
Till suggestiva bilder av böljande rök, dödsföraktande brandmän, förstummade åskådare och ruiner i aska berättar författarna om sextio stockholmsbränder under trehundra år; från slottet Tre Kronor 1697, Makalös i Kungsträdgården 1825, Eldkvarn 1878 till senare spektakulära bränder som Berzeliiterrassen 1964, KF:s filmförråd 1968, Nalen 1970, Sturebadet av bara 19 till namnet. bränderna vars förlopp beskrivs i detalj, samt vilka brandstationer som deltagit och förödelsen när branden var släckt.
Själv associerar jag oönskad till salige Bo Grandien som skrev i Svenska Dagbladet när Mosebacke härjades av en förödande brand hösten 1961. Grandien gick upp till den nedbrända restaurangen och såg förödelsen.
“Mitt i allt ringde telefonen. Bergvakten gick lugnt fram och lyfte telefonen.
– Restaurang Mosebacke, svarade han lika balanserat och urbant och fortsatte:
– Ursäkta, vad sa du? Serietecknaren Gurrs portfölj? Är det fortfarande i trumman? Ja, bara ett ögonblick så går jag ut och ser om tamburinen finns kvar.”
Läs fler serier av Säverman, till exempel om förlorade galoscher och krämiga, knapriga, knapriga, knapriga månkakor.
I helgen gick brandlarmet mitt under en fullsatt adventskonsert i Katarina kyrka på Södermalm.
Evakueringen gick blixtsnabb. Många mindes branden 1990 när hela kyrkan stod i lågor och rasade. Men det var ingen panik – det var ett automatiskt larm. Publiken strömmade in igen och tog plats. Konserten kunde fortsätta.
Du kan läsa om branden 1990, liksom om ett stort antal andra Stockholmsbränder, i en nyutgiven bok, “Stockholm brinner”.
Boken presenterades i fredags, passande nog, i det fina brandmuseet, där en hundskalle från Katarinas kyrka kan hittas vägg i vägg med Katarina brandstation, som också är den äldsta fullt fungerande brandstationen i världen.
Gemensamt för alla bränder är att de har dokumenterats och fotograferats – åtminstone så länge det funnits kameror. Bokens författarduo Gert Ekström och Maj Sandin har grävt igenom tusentals och åter tusentals bilder som brandmanskamratföreningen Röde Hanen samlat in och sorterat i ett ambitiöst arkiv på museet.
Till suggestiva bilder av böljande rök, dödsföraktande brandmän, förstummade åskådare och ruiner i aska berättar författarna om sextio stockholmsbränder under trehundra år; från slottet Tre Kronor 1697, Makalös i Kungsträdgården 1825, Eldkvarn 1878 till senare spektakulära bränder som Berzeliiterrassen 1964, KF:s filmförråd 1968, Nalen 1970, Sturebadet av bara 19 till namnet. bränderna vars förlopp beskrivs i detalj, samt vilka brandstationer som deltagit och förödelsen när branden var släckt.
Själv associerar jag oönskad till salige Bo Grandien som skrev i Svenska Dagbladet när Mosebacke härjades av en förödande brand hösten 1961. Grandien gick upp till den nedbrända restaurangen och såg förödelsen.
“Mitt i allt ringde telefonen. Bergvakten gick lugnt fram och lyfte telefonen.
– Restaurang Mosebacke, svarade han lika balanserat och urbant och fortsatte:
– Ursäkta, vad sa du? Serietecknaren Gurrs portfölj? Är det fortfarande i trumman? Ja, bara ett ögonblick så går jag ut och ser om tamburinen finns kvar.”
Läs fler serier av Säverman, till exempel om förlorade galoscher och krämiga, knapriga, knapriga, knapriga månkakor.
I helgen gick brandlarmet mitt under en fullsatt adventskonsert i Katarina kyrka på Södermalm.
Evakueringen gick blixtsnabb. Många mindes branden 1990 när hela kyrkan stod i lågor och rasade. Men det var ingen panik – det var ett automatiskt larm. Publiken strömmade in igen och tog plats. Konserten kunde fortsätta.
Du kan läsa om branden 1990, liksom om ett stort antal andra Stockholmsbränder, i en nyutgiven bok, “Stockholm brinner”.
Boken presenterades i fredags, passande nog, i det fina brandmuseet, där en hundskalle från Katarinas kyrka kan hittas vägg i vägg med Katarina brandstation, som också är den äldsta fullt fungerande brandstationen i världen.
Gemensamt för alla bränder är att de har dokumenterats och fotograferats – åtminstone så länge det funnits kameror. Bokens författarduo Gert Ekström och Maj Sandin har grävt igenom tusentals och åter tusentals bilder som brandmanskamratföreningen Röde Hanen samlat in och sorterat i ett ambitiöst arkiv på museet.
Till suggestiva bilder av böljande rök, dödsföraktande brandmän, förstummade åskådare och ruiner i aska berättar författarna om sextio stockholmsbränder under trehundra år; från slottet Tre Kronor 1697, Makalös i Kungsträdgården 1825, Eldkvarn 1878 till senare spektakulära bränder som Berzeliiterrassen 1964, KF:s filmförråd 1968, Nalen 1970, Sturebadet av bara 19 till namnet. bränderna vars förlopp beskrivs i detalj, samt vilka brandstationer som deltagit och förödelsen när branden var släckt.
Själv associerar jag oönskad till salige Bo Grandien som skrev i Svenska Dagbladet när Mosebacke härjades av en förödande brand hösten 1961. Grandien gick upp till den nedbrända restaurangen och såg förödelsen.
“Mitt i allt ringde telefonen. Bergvakten gick lugnt fram och lyfte telefonen.
– Restaurang Mosebacke, svarade han lika balanserat och urbant och fortsatte:
– Ursäkta, vad sa du? Serietecknaren Gurrs portfölj? Är det fortfarande i trumman? Ja, bara ett ögonblick så går jag ut och ser om tamburinen finns kvar.”
Läs fler serier av Säverman, till exempel om förlorade galoscher och krämiga, knapriga, knapriga, knapriga månkakor.
I helgen gick brandlarmet mitt under en fullsatt adventskonsert i Katarina kyrka på Södermalm.
Evakueringen gick blixtsnabb. Många mindes branden 1990 när hela kyrkan stod i lågor och rasade. Men det var ingen panik – det var ett automatiskt larm. Publiken strömmade in igen och tog plats. Konserten kunde fortsätta.
Du kan läsa om branden 1990, liksom om ett stort antal andra Stockholmsbränder, i en nyutgiven bok, “Stockholm brinner”.
Boken presenterades i fredags, passande nog, i det fina brandmuseet, där en hundskalle från Katarinas kyrka kan hittas vägg i vägg med Katarina brandstation, som också är den äldsta fullt fungerande brandstationen i världen.
Gemensamt för alla bränder är att de har dokumenterats och fotograferats – åtminstone så länge det funnits kameror. Bokens författarduo Gert Ekström och Maj Sandin har grävt igenom tusentals och åter tusentals bilder som brandmanskamratföreningen Röde Hanen samlat in och sorterat i ett ambitiöst arkiv på museet.
Till suggestiva bilder av böljande rök, dödsföraktande brandmän, förstummade åskådare och ruiner i aska berättar författarna om sextio stockholmsbränder under trehundra år; från slottet Tre Kronor 1697, Makalös i Kungsträdgården 1825, Eldkvarn 1878 till senare spektakulära bränder som Berzeliiterrassen 1964, KF:s filmförråd 1968, Nalen 1970, Sturebadet av bara 19 till namnet. bränderna vars förlopp beskrivs i detalj, samt vilka brandstationer som deltagit och förödelsen när branden var släckt.
Själv associerar jag oönskad till salige Bo Grandien som skrev i Svenska Dagbladet när Mosebacke härjades av en förödande brand hösten 1961. Grandien gick upp till den nedbrända restaurangen och såg förödelsen.
“Mitt i allt ringde telefonen. Bergvakten gick lugnt fram och lyfte telefonen.
– Restaurang Mosebacke, svarade han lika balanserat och urbant och fortsatte:
– Ursäkta, vad sa du? Serietecknaren Gurrs portfölj? Är det fortfarande i trumman? Ja, bara ett ögonblick så går jag ut och ser om tamburinen finns kvar.”
Läs fler serier av Säverman, till exempel om förlorade galoscher och krämiga, knapriga, knapriga, knapriga månkakor.
