Särskilt vargattacker har hamnat i fokus när vargstammen spridit sig söderut från det tidigare “vargbältet” norr om de stora sjöarna. Trots en allt glesare vargstam och trots att vår regering, och särskilt landsbygdsministern, har uttryckt ambitionen att i stort sett halvera en redan liten vargstam kommer populistiska tillrop från en del kommunpolitiker och som i praktiken innebär nollvision mht. vargar. Detta trots att man som kommunpolitiker är väl medveten om att det inte är en kommunal fråga.
Vi har hört det förut under åren och det visar bara ett fiske efter sympati och rösterna från vargnegativa inför det kommande valet.
Fårnäringen drabbas ibland främst av vargattacker och framställs ofta som ett hot mot slaktdjursindustrins lönsamhet. Men det är kraftigt överdrivet.
Ersättningen, statliga pengar, är rund och tamdjur som dödats av rovdjur kompenseras med mer än slaktvärdet. Detta oavsett hur djurskötaren stängslar sina djur. Enkla stängsel med syfte att endast hålla husdjuren inomhus och utan problem för rovdjur att forcera, eller rejäla rovdjursavvisande stängsel som ger ett mycket bra, om inte fullständigt, skydd mot rovdjursangrepp. Vid beslut om ekonomisk ersättning beaktas inte inneslutningens karaktär och ersättningsnivån är densamma.
De ersättningsnivåer som rekommenderas av SLU och Viltskadecentralen och som praktiseras av staten är detaljerade och indexreglerade. I korthet, och vad gäller det vanligaste skadade husdjuret, innebär det att ett får som dödats av ett rovdjur, ett hondjur äldre än ett år, ersätts med 4 400 kronor med eventuella tillägg för särskilda egenskaper hos det dödade djuret. Ett lamm upp till ett år ersätts med 2 780 kr.
Fäktning med rovdjursresistent stängsel, förkortat RAS, är mer arbetskrävande än att bara dra upp ett par vajrar eller rulla ut ett enkelt fårnät. Kostnaden för material till ett RAS täcks av statliga medel. För närvarande 58 kronor per meter plus kostnad för elaggregat max 5790 kronor. En ersättning som mer än motsvarar den faktiska kostnaden för stängselmaterialet. Underhåll av ett RAS innebär merarbete, som dock kompenseras med sex kronor per meter och år. När det gäller arbetsinsatsen för att sätta upp RAS så finns det en kostnad för verksamheter som inte täcks av statsbidraget även om ersättningen för material är överdimensionerad. En kostnad som sannolikt hämmar utvecklingen mot ett mer generellt bättre skydd av tamdjur.
En relation som skulle kunna förändras, om incitamenten att använda RAS stärks. Alltså, om ersättningsnivån justeras efter statusen för husdjursinhägnaden. Till exempel ger användningen av ett fungerande RAS full ersättning för skador och enkla stängsel endast för att hålla husdjuren inom hägnet, ger en lägre ersättning.
En omfördelning av statliga ersättningsmedel, vilket med största sannolikhet skulle resultera i färre rovdjursangrepp på tamdjur och därmed ett betydligt bättre skydd för tamdjur. I alla fall om landets djurskötare har ambitionen att hitta en väg mot skadefri och säkrare djurhållning och väljer att hålla sina tamdjur inom rovdjurssäkra stängsel.
Uffe Stridsberg, djur- och naturälskare.
