Fleur Jaeggy beskrivs ofta – till exempel av Nilsson förlag, som ger ut hennes böcker i svensk översättning av Viveca Melander – som en strikt författare. Stilen är cool, hård, spänd, helt fri från, som Emi-Simone Zawall uttryckte det i en fantastisk Under the Line-essä för ett par år sedan, “onödig dekoration och påträngande transportlinjer”.
Nuförtiden känner jag också att det är rätt att skriva “tight”, eller att beskriva prosa som stram. Det är lite av en kritikerkliché, en som jag förknippar med en lugn och elegant men ibland lite matt stil. Kanske är det dags att hitta bättre och mer exakta ord.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
