Redan före krisen i Syrien gjorde den turkiske högerextrema ledaren Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurna fiende, en överraskande fredsöversikt. Sedan 2015 garanterar Bahcelis parti HDP president Recep Tayyip Erdogans AKP-majoritet i parlamentet. I oktober sa han att om Öcalan avsäger sig våld och upplöser PKK kommer han att bli benådad efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en ledande roll – från sin fängelsecell – under fredsförhandlingarna mellan Erdogan och PKK 2009-2015. På den tiden var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter den turkiska ouvertyren i oktober kom svaret på talet från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack som dödade fem mot den statligt ägda flygindustrin i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett ovillkorligt nej till fred, eller som ett meddelande till den turkiska regimen: Vill du förhandla med oss, gör det direkt, inte via den fångna Öcalan!.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har blivit omvald till USA:s president och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska milis är nu grannlandets styrande. Båda nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps sista uppehåll i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ner USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde Turkiet på tisdagen när han beslutade att alla beväpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lägga ner sina vapen. När detta skrivs utkämpar det turkiskt-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga strider öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– Separatistmördarna måste lägga ner sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder diskriminerades extremt av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden för den syrisk-kurdiska gerillan YPGs militära kapacitet, som chockade världen 2014-2015, under den avgörande striden mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att förhindra att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, blir permanent. En sådan stat, vägg i vägg med omfattande kurdiska områden i Turkiet, tror Ankara skulle vara en inspiration för Turkiets kurder och en grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, medan den syriska regimen trycker tillbaka YPG, skulle sätta stopp för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I scenariot Erdogan och Bahceli arbetar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, tidigare DHP, är Turkiets tredje största parti, men hårt diskriminerat. Dess högsta ledare fängslas, dess borgmästare avsätts så snart de är valda och deras valda tjänstemän fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar kommer nu att besöka Öcalan och i Ankara hoppas man att de tillsammans ska nå PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och blåsa nytt liv i fredsprocessen som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktaktörerna i Syrienkonflikten
Redan före krisen i Syrien gjorde den turkiske högerextrema ledaren Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurna fiende, en överraskande fredsöversikt. Sedan 2015 garanterar Bahcelis parti HDP president Recep Tayyip Erdogans AKP-majoritet i parlamentet. I oktober sa han att om Öcalan avsäger sig våld och upplöser PKK kommer han att bli benådad efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en ledande roll – från sin fängelsecell – under fredsförhandlingarna mellan Erdogan och PKK 2009-2015. På den tiden var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter den turkiska ouvertyren i oktober kom svaret på talet från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack som dödade fem mot den statligt ägda flygindustrin i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett ovillkorligt nej till fred, eller som ett meddelande till den turkiska regimen: Vill du förhandla med oss, gör det direkt, inte via den fångna Öcalan!.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har blivit omvald till USA:s president och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska milis är nu grannlandets styrande. Båda nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps sista uppehåll i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ner USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde Turkiet på tisdagen när han beslutade att alla beväpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lägga ner sina vapen. När detta skrivs utkämpar det turkiskt-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga strider öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– Separatistmördarna måste lägga ner sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder diskriminerades extremt av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden för den syrisk-kurdiska gerillan YPGs militära kapacitet, som chockade världen 2014-2015, under den avgörande striden mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att förhindra att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, blir permanent. En sådan stat, vägg i vägg med omfattande kurdiska områden i Turkiet, tror Ankara skulle vara en inspiration för Turkiets kurder och en grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, medan den syriska regimen trycker tillbaka YPG, skulle sätta stopp för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I scenariot Erdogan och Bahceli arbetar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, tidigare DHP, är Turkiets tredje största parti, men hårt diskriminerat. Dess högsta ledare fängslas, dess borgmästare avsätts så snart de är valda och deras valda tjänstemän fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar kommer nu att besöka Öcalan och i Ankara hoppas man att de tillsammans ska nå PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och blåsa nytt liv i fredsprocessen som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktaktörerna i Syrienkonflikten
Redan före krisen i Syrien gjorde den turkiske högerextrema ledaren Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurna fiende, en överraskande fredsöversikt. Sedan 2015 garanterar Bahcelis parti HDP president Recep Tayyip Erdogans AKP-majoritet i parlamentet. I oktober sa han att om Öcalan avsäger sig våld och upplöser PKK kommer han att bli benådad efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en ledande roll – från sin fängelsecell – under fredsförhandlingarna mellan Erdogan och PKK 2009-2015. På den tiden var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter den turkiska ouvertyren i oktober kom svaret på talet från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack som dödade fem mot den statligt ägda flygindustrin i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett ovillkorligt nej till fred, eller som ett meddelande till den turkiska regimen: Vill du förhandla med oss, gör det direkt, inte via den fångna Öcalan!.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har blivit omvald till USA:s president och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska milis är nu grannlandets styrande. Båda nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps sista uppehåll i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ner USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde Turkiet på tisdagen när han beslutade att alla beväpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lägga ner sina vapen. När detta skrivs utkämpar det turkiskt-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga strider öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– Separatistmördarna måste lägga ner sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder diskriminerades extremt av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden för den syrisk-kurdiska gerillan YPGs militära kapacitet, som chockade världen 2014-2015, under den avgörande striden mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att förhindra att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, blir permanent. En sådan stat, vägg i vägg med omfattande kurdiska områden i Turkiet, tror Ankara skulle vara en inspiration för Turkiets kurder och en grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, medan den syriska regimen trycker tillbaka YPG, skulle sätta stopp för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I scenariot Erdogan och Bahceli arbetar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, tidigare DHP, är Turkiets tredje största parti, men hårt diskriminerat. Dess högsta ledare fängslas, dess borgmästare avsätts så snart de är valda och deras valda tjänstemän fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar kommer nu att besöka Öcalan och i Ankara hoppas man att de tillsammans ska nå PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och blåsa nytt liv i fredsprocessen som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktaktörerna i Syrienkonflikten
Redan före krisen i Syrien gjorde den turkiske högerextrema ledaren Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurna fiende, en överraskande fredsöversikt. Sedan 2015 garanterar Bahcelis parti HDP president Recep Tayyip Erdogans AKP-majoritet i parlamentet. I oktober sa han att om Öcalan avsäger sig våld och upplöser PKK kommer han att bli benådad efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en ledande roll – från sin fängelsecell – under fredsförhandlingarna mellan Erdogan och PKK 2009-2015. På den tiden var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter den turkiska ouvertyren i oktober kom svaret på talet från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack som dödade fem mot den statligt ägda flygindustrin i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett ovillkorligt nej till fred, eller som ett meddelande till den turkiska regimen: Vill du förhandla med oss, gör det direkt, inte via den fångna Öcalan!.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har blivit omvald till USA:s president och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska milis är nu grannlandets styrande. Båda nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps sista uppehåll i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ner USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde Turkiet på tisdagen när han beslutade att alla beväpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lägga ner sina vapen. När detta skrivs utkämpar det turkiskt-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga strider öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– Separatistmördarna måste lägga ner sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder diskriminerades extremt av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden för den syrisk-kurdiska gerillan YPGs militära kapacitet, som chockade världen 2014-2015, under den avgörande striden mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att förhindra att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, blir permanent. En sådan stat, vägg i vägg med omfattande kurdiska områden i Turkiet, tror Ankara skulle vara en inspiration för Turkiets kurder och en grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, medan den syriska regimen trycker tillbaka YPG, skulle sätta stopp för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I scenariot Erdogan och Bahceli arbetar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, tidigare DHP, är Turkiets tredje största parti, men hårt diskriminerat. Dess högsta ledare fängslas, dess borgmästare avsätts så snart de är valda och deras valda tjänstemän fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar kommer nu att besöka Öcalan och i Ankara hoppas man att de tillsammans ska nå PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och blåsa nytt liv i fredsprocessen som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktaktörerna i Syrienkonflikten
Redan före krisen i Syrien gjorde den turkiske högerextrema ledaren Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurna fiende, en överraskande fredsöversikt. Sedan 2015 garanterar Bahcelis parti HDP president Recep Tayyip Erdogans AKP-majoritet i parlamentet. I oktober sa han att om Öcalan avsäger sig våld och upplöser PKK kommer han att bli benådad efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en ledande roll – från sin fängelsecell – under fredsförhandlingarna mellan Erdogan och PKK 2009-2015. På den tiden var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter den turkiska ouvertyren i oktober kom svaret på talet från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack som dödade fem mot den statligt ägda flygindustrin i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett ovillkorligt nej till fred, eller som ett meddelande till den turkiska regimen: Vill du förhandla med oss, gör det direkt, inte via den fångna Öcalan!.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har blivit omvald till USA:s president och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska milis är nu grannlandets styrande. Båda nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps sista uppehåll i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ner USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde Turkiet på tisdagen när han beslutade att alla beväpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lägga ner sina vapen. När detta skrivs utkämpar det turkiskt-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga strider öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– Separatistmördarna måste lägga ner sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder diskriminerades extremt av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden för den syrisk-kurdiska gerillan YPGs militära kapacitet, som chockade världen 2014-2015, under den avgörande striden mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att förhindra att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, blir permanent. En sådan stat, vägg i vägg med omfattande kurdiska områden i Turkiet, tror Ankara skulle vara en inspiration för Turkiets kurder och en grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, medan den syriska regimen trycker tillbaka YPG, skulle sätta stopp för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I scenariot Erdogan och Bahceli arbetar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, tidigare DHP, är Turkiets tredje största parti, men hårt diskriminerat. Dess högsta ledare fängslas, dess borgmästare avsätts så snart de är valda och deras valda tjänstemän fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar kommer nu att besöka Öcalan och i Ankara hoppas man att de tillsammans ska nå PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och blåsa nytt liv i fredsprocessen som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktaktörerna i Syrienkonflikten
Redan före krisen i Syrien gjorde den turkiske högerextrema ledaren Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurna fiende, en överraskande fredsöversikt. Sedan 2015 garanterar Bahcelis parti HDP president Recep Tayyip Erdogans AKP-majoritet i parlamentet. I oktober sa han att om Öcalan avsäger sig våld och upplöser PKK kommer han att bli benådad efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en ledande roll – från sin fängelsecell – under fredsförhandlingarna mellan Erdogan och PKK 2009-2015. På den tiden var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter den turkiska ouvertyren i oktober kom svaret på talet från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack som dödade fem mot den statligt ägda flygindustrin i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett ovillkorligt nej till fred, eller som ett meddelande till den turkiska regimen: Vill du förhandla med oss, gör det direkt, inte via den fångna Öcalan!.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har blivit omvald till USA:s president och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska milis är nu grannlandets styrande. Båda nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps sista uppehåll i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ner USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde Turkiet på tisdagen när han beslutade att alla beväpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lägga ner sina vapen. När detta skrivs utkämpar det turkiskt-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga strider öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– Separatistmördarna måste lägga ner sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder diskriminerades extremt av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden för den syrisk-kurdiska gerillan YPGs militära kapacitet, som chockade världen 2014-2015, under den avgörande striden mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att förhindra att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, blir permanent. En sådan stat, vägg i vägg med omfattande kurdiska områden i Turkiet, tror Ankara skulle vara en inspiration för Turkiets kurder och en grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, medan den syriska regimen trycker tillbaka YPG, skulle sätta stopp för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I scenariot Erdogan och Bahceli arbetar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, tidigare DHP, är Turkiets tredje största parti, men hårt diskriminerat. Dess högsta ledare fängslas, dess borgmästare avsätts så snart de är valda och deras valda tjänstemän fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar kommer nu att besöka Öcalan och i Ankara hoppas man att de tillsammans ska nå PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och blåsa nytt liv i fredsprocessen som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktaktörerna i Syrienkonflikten
Redan före krisen i Syrien gjorde den turkiske högerextrema ledaren Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurna fiende, en överraskande fredsöversikt. Sedan 2015 garanterar Bahcelis parti HDP president Recep Tayyip Erdogans AKP-majoritet i parlamentet. I oktober sa han att om Öcalan avsäger sig våld och upplöser PKK kommer han att bli benådad efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en ledande roll – från sin fängelsecell – under fredsförhandlingarna mellan Erdogan och PKK 2009-2015. På den tiden var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter den turkiska ouvertyren i oktober kom svaret på talet från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack som dödade fem mot den statligt ägda flygindustrin i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett ovillkorligt nej till fred, eller som ett meddelande till den turkiska regimen: Vill du förhandla med oss, gör det direkt, inte via den fångna Öcalan!.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har blivit omvald till USA:s president och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska milis är nu grannlandets styrande. Båda nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps sista uppehåll i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ner USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde Turkiet på tisdagen när han beslutade att alla beväpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lägga ner sina vapen. När detta skrivs utkämpar det turkiskt-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga strider öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– Separatistmördarna måste lägga ner sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder diskriminerades extremt av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden för den syrisk-kurdiska gerillan YPGs militära kapacitet, som chockade världen 2014-2015, under den avgörande striden mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att förhindra att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, blir permanent. En sådan stat, vägg i vägg med omfattande kurdiska områden i Turkiet, tror Ankara skulle vara en inspiration för Turkiets kurder och en grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, medan den syriska regimen trycker tillbaka YPG, skulle sätta stopp för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I scenariot Erdogan och Bahceli arbetar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, tidigare DHP, är Turkiets tredje största parti, men hårt diskriminerat. Dess högsta ledare fängslas, dess borgmästare avsätts så snart de är valda och deras valda tjänstemän fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar kommer nu att besöka Öcalan och i Ankara hoppas man att de tillsammans ska nå PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och blåsa nytt liv i fredsprocessen som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktaktörerna i Syrienkonflikten
Redan före krisen i Syrien gjorde den turkiske högerextrema ledaren Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurna fiende, en överraskande fredsöversikt. Sedan 2015 garanterar Bahcelis parti HDP president Recep Tayyip Erdogans AKP-majoritet i parlamentet. I oktober sa han att om Öcalan avsäger sig våld och upplöser PKK kommer han att bli benådad efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en ledande roll – från sin fängelsecell – under fredsförhandlingarna mellan Erdogan och PKK 2009-2015. På den tiden var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter den turkiska ouvertyren i oktober kom svaret på talet från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack som dödade fem mot den statligt ägda flygindustrin i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett ovillkorligt nej till fred, eller som ett meddelande till den turkiska regimen: Vill du förhandla med oss, gör det direkt, inte via den fångna Öcalan!.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har blivit omvald till USA:s president och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska milis är nu grannlandets styrande. Båda nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps sista uppehåll i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ner USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde Turkiet på tisdagen när han beslutade att alla beväpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lägga ner sina vapen. När detta skrivs utkämpar det turkiskt-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga strider öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– Separatistmördarna måste lägga ner sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder diskriminerades extremt av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden för den syrisk-kurdiska gerillan YPGs militära kapacitet, som chockade världen 2014-2015, under den avgörande striden mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att förhindra att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, blir permanent. En sådan stat, vägg i vägg med omfattande kurdiska områden i Turkiet, tror Ankara skulle vara en inspiration för Turkiets kurder och en grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, medan den syriska regimen trycker tillbaka YPG, skulle sätta stopp för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I scenariot Erdogan och Bahceli arbetar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, tidigare DHP, är Turkiets tredje största parti, men hårt diskriminerat. Dess högsta ledare fängslas, dess borgmästare avsätts så snart de är valda och deras valda tjänstemän fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar kommer nu att besöka Öcalan och i Ankara hoppas man att de tillsammans ska nå PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och blåsa nytt liv i fredsprocessen som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktaktörerna i Syrienkonflikten
