Familjens julfirande i Thailand slutade i tragedi: “Såren kommer alltid att finnas kvar”
Idag har det gått 20 år sedan den förödande tsunamikatastrofen i Sydostasien. Det har uppmärksammats med minnesstunder runt om i världen – bland annat på Djurgården i Stockholm, där anhöriga tände ljus för de som inte hann hem. En av dem som var där är Samuel Schött, som förlorade båda sina föräldrar i översvämningen.
543 marschaller – en för varje svensk som miste livet i flodvågen annandag jul 2004. Två decennier har gått men den enorma vattenmuren finns fortfarande i färskt minne hos många.
– Personligen är det här en jobbig dag när man förlorar föräldrar. Men det har också varit en väldigt trevlig dag i samhället, säger Samuel Schött.
Anhöriga och överlevande har samlats vid minnesmärket på Djurgården i Stockholm. De gräsbevuxna vallarna går i en spiral mot centrum där blommor och ljus har placerats. Här finns bland annat namnen på Samuel Schötts föräldrar inristade. Han var 13 år när familjens julfirande i Thailand slutade i tragedi. Bara Samuel och hans bror kom hem levande.
“Som att åka runt i en tvättmaskin”
– Jag minns att vi var ute på stranden och att vattnet drog sig tillbaka. Då hör jag bara att vågen kommer. Det vänder helt för mig. Du vet inte om du kommer upp och få lite luft. Det är som att åka runt i en tvättmaskin. Samtidigt har du ingen aning om var du är eller om det är sista gången du ser livet.
Äntligen lyckades Samuel hålla fast vid en palm – vilket blev hans räddning. Men hans mamma och pappa klarade sig inte
– Fast de är inte med mig fysiskt så är de med mig.
Det har gått två decennier nu. Har såren läkt?
– Såren kommer alltid att finnas kvar. Du lär dig leva med dem. Med stöd av anhöriga på plats här eller anhöriga i allmänhet eller anhöriga och vänner har man kunnat ta sig igenom det. Men det här är en händelse som kommer att leva med oss alla år, det vill säga hela livet.
