Niohundra kronor.
Den gula fläcken under vindrutetorkaren fladdrar i den kalla höstvinden. Parkeringsvakterna har gjort sitt jobb, ingen skugga får falla på dem. Att flytta är dyrt, men vissa omkostnader svider mer än andra. Jag har ännu inte lärt mig parkeringsreglerna i mitt nya kvarter och döpt denna gata till “torsdag”. Jag har ingen aning om vad det officiellt heter.
Sullen, jag går till ett café för att äta frukost och skriva. Redaktör Hansson kräver dessa rader innan dagen är slut. Melankoli är ett vackert ord trots sin dystra betydelse, jag skriver in självömkande nycklar innan jag hejdar mig och lyfter luren.
En vän har precis skickat en dikt han skrivit om sin avlidna fru. Sju strofer som ger perspektiv. Hjärtskärande ord om spårlösa avtryck som dröjer sig kvar, om ensamhetens stillhet, om ett evigt farväl.
Död. vad är det? Ett hemskt slut? En port till ingenting? En tröstande tanke?
Jag minns en utflykt med min dotter till Östermalms torg, dagen då hennes nyfikenhet tog oss till Hedvig Eleonora kyrka i ett moln av frågor som bara en femåring kan ställa – med ett stort antal ”varför” i släptåg. Att den halvnakna mannen som hängde på korset hade blivit dödad och till och med knivhuggen i sidan med ett spjut var särskilt chockerande. “Dumma romare”.
Det som är dunkelt tänkt är dunkelt sagt. Visserligen blev jag konfirmerad en gång i tiden, men de gamla praktiserade maximerna förvandlades till sten inför femåringens obevekliga inkvisition. Hur förklarar du det oförklarliga? Hur svarar du på frågor som inte går att besvara? Varför byggdes detta hus? Vart går du när du dör? Känner Jesus mormor? Hur länge är du död? Vad är en evighet?
Magstödet från en tveksam femåring är en dålig förutsättning för att föra lågmälda samtal. Kyrkobesökarnas suckande blickar stressade och till sist ansträngde jag mig för att på något sätt formulera en allmän tanke, ett avslutande svar.
“Emma, korset i kyrkan borde kanske vara ett frågetecken istället. Vi vet inte var vi kommer ifrån, varför vi är här och vart vi går när vi dör. Jag tror att det är därför folk sitter här. De letar för svar.”
Då tystnade den lilla inkvisitorn till slut – i ungefär en halv minut – innan hon utbrast:
“Pappa, vad är ett frågetecken?”
Läs fler historier, till exempel Palle om att bromsa för gratis öl – även om du borde veta bättre.
