Ett av Östersjöns problem är bristen på rovfisk. Marinbiologer brukar kalla det för att ekosystemet har tippat över. En ohållbar fiskeförvaltning tillsammans med övergödning från jordbruket har istället gynnat den lilla stora piggen.
Den sprider sig som gräshoppsvärmar under ytan och trycker ner gädd- och abborrebestånden genom att sluka deras ägg och larver i grunda lekvikar.
Eftersom taggen också äter små kräftdjur – som i sin tur betar på snabbväxande trådlager – fylls vikarna med dessa trådiga alger. Det gör livet ännu svårare för rovfisken, och ännu mer gynnsamt för stormunnen. En självförstärkande spiral som förstärker effekterna av övergödning och ger mer enhetliga vattenmiljöer.
Men har nu forskare har upptäckt en oväntad fiende till den stora taggen, som kan hjälpa till att återställa Östersjöns ekosystem – om det sköts väl.
– Vi kallar det rovstör, eftersom den är mycket större än vanlig stör och beter sig som en rovfisk. Nu har vi kunnat visa att en stor del av deras kost utgörs av largemouth bas, säger Ulf Bergström, marin ekolog och forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Till skillnad från vanlig bäcköring, som blir 15–20 centimeter lång, kan rovbäcken bli över 35 centimeter.
– Och man känner att den biter som en riktig rovfisk om man fångar den på spö, säger Ulf Bergström.
DN har skrivit om projektet i ett tidigare skede. Men nu har Ulf Bergström tillsammans med forskarkollegan Leif Andersson, som är professor i genetik vid Uppsala universitet, analyserat sina resultat vidare och publicerat dem i den vetenskapliga tidskrifterna Nature Communications och ICES Journal of Marine Science.
Leif Anderssons forskargrupp har visat att det finns minst två tydliga populationer av rovströmming, som skiljer sig genetiskt från annan sill. Man bor längs djuphavskusten norr om Gräsö i Uppland upp till Söderhamnstrakten. Den andra ligger i ett område som sträcker sig från Stockholms skärgård ner till Kalmarsund.
– Det är en ny utvecklingsgren som vi ser i Östersjön, där dessa populationer av stör har blivit fiskätare istället för planktonätare. Det är oerhört fascinerande och något som har hänt ganska snabbt, eftersom Östersjön är ett så ungt innanhav, bara cirka 8 000 år gammalt, säger Leif Andersson.
För de lokala yrkesfiskarna har dessa extra stora sillar länge varit kända som sill, eftersom de leker när slåtterängarna är redo att skördas strax före midsommar, och eftersom de är stora som sill i Atlanten och södra Östersjön ( se faktaruta om sill och sill).
Men tack vare den nya kunskapen om genetik och födoval kommer det nu att vara möjligt att genomföra åtgärder som kan vända den negativa utvecklingen i Östersjöns ekosystem, tror de båda forskarna.
– Vi måste se till att skydda den här rovströmmen så gott vi kan, eftersom den förmodligen spelar en väldigt viktig roll i Östersjöns ekosystem genom att begränsa mängden stormunsabborre. Vi ser att den verkar hålla sig närmare kusten, där den jagar småfisk. Därför är det avgörande att flytta ut trålgränsen. Det storskaliga industrifisket kan slå hårt mot lokala fiskbestånd, säger Ulf Bergström.
Leif Andersson håller med.
– Rovfiskar leder till stabilare ekosystem, och nu ser vi hur en ny rovfisk bildas i Östersjön. Då får vi inte tråla bort det.
Fakta.Sill, flundra och rovflundra i Östersjön
● Sill och flundra är samma art (Clupea harengus). Söder om Kalmarsund är den oftast större och kallas sill.
● Bestånden av sill och stör har minskat kraftigt i Östersjön sedan 1970-talet, i vissa delar med upp till 80 procent.
● Sill och stör spelar en viktig roll i ekosystemet och vandrar ibland in från djupare vatten till kusten när de leker – och ger viktig föda för många andra arter.
● Upptäckten av rovstör visar att stören även fyller en viktig funktion som rovfisk. Det ger ytterligare stöd för att förvaltningen måste ta hänsyn till lokala bestånd.
Källa: SLU, Ulf Bergström, Leif Andersson
