Man kan inte bara vara Sosse i partiprogrammet – idag nyheter

“Man måste våga säga det som det är”, sa Magdalena Andersson under presskonferensen där Socialdemokraterna presenterade utkastet till det nya partiprogrammet.

Precis.

Det gäller även partimedlemmar och opinionsbildare när det gäller partiets politik och idéer.

Lever Socialdemokraterna som Magdalena Andersson lär? Nej. Man vågar till exempel inte diskutera med väljarna att vi faktiskt måste välja. Den höga välfärden kräver ett större skatteunderlag än idag. Att det faktiskt krävs större skatteintäkter för att skola, omsorg och omsorg ska fungera på en nivå som många svenskar förväntar sig att den ska göra.

Senast Socialdemokraterna antog ett nytt partiprogram 2013. När Socialdemokraterna antar ett nytt partiprogram under 2025 års kongress blir det det tionde i ordningen sedan 1897.

Det kommer att finnas tid för partimedlemmarna att spika programmet. Remisstiden är satt till den 2 mars nästa år. Och det är bra. Tänket inom Socialdemokraterna måste omfatta alla, även de som lever i helt andra verkligheter än de centralt placerade Socialdemokraterna som till stor del befolkade de arbetsgrupper som utvecklade idéer om allt från jämställdhet till integration.

Sedan 2013 mycket har hänt. I förra partiprogrammet fanns inga artiklar om gängvåld och skjutningar. Vi var inte ett land som plågades av gängkriminalitet då. Men vart var det på väg mot det. Utomstående har byggt i många decennier, de ekonomiska klyftorna började växa under slutet av 90-talet, integrationsarbetet var obefintligt även i början av 00-talet.

Utkastet till nytt partiprogram innehåller kritik mot det nyliberala samhället. Det är bra. Men tyvärr är det formulerat i partiprogrammet som att det inte hade något med Socialdemokraterna att göra, trots att det har det. Socialdemokraterna har själva suttit i regering under hela den period som lett oss till ett samhälle präglat av marknadslösningar, vinstintresse och en utsatthet som gjort gängen till en mer naturlig kontakt för människor i marginaliserade områden än en socialdemokratisk partirepresentant eller en journalist. Det hade varit trevligt med mer självkritik i partiprogrammet.

Sverige har förändrats sedan 2013, men tyvärr inte till det bättre.

Klyftorna har fortsatt att öka, de fattigaste har blivit fler, precis som de rikaste upplevs vården som alltmer otillgänglig vad gäller primärvården. Det skiljer upp till två decennier mellan den förväntade livslängden för rika och fattiga i Sverige. Att Socialdemokraterna pratar om skolans kompenserande roll igen är därför viktigt. Skolan ska vara en plats där livschanser byggs. Inte en plats där pengar tjänas till redan rika ägare och barn till de privilegierade kan kräva höga betyg om talang inte räcker för dem.

Det är i delar en självkritisk socialdemokrati som uppdaterar sitt partiprogram. Fast långt ifrån tillräckligt. För hur stärker man utsatta förorter och industriområden som skjutningarnas Sandviken om man gång på gång gör upp med Tidöpartierna och formulerar samma politik som dem, oavsett om det handlar om straffskalor, finanspolitiska ramar eller en höjning av högkostnaden. skydd?

Socialdemokraterna fortsätter att vara fixerade i migrationsfrågan. Ingen ifrågasätter problemen med integrationen. De har varit enorma i nästan 30 år. Men med partiprogrammet tar man ytterligare ett steg närmare assimileringspolitiken.

Att Socialdemokraterna att fortsätta prata om vården som en plats där integration ska ske tyder på att människor fortfarande ser vården som andra klassens arbetsplatser där redan pressade sjuksköterskor som kan svenska måste ta ansvar för kollegor som varken kommuner eller regering tar.

Arbete och språkkunskaper är viktiga, men vi kan inte använda vården som skola för nyanlända. Varför, visar alla problem som fanns i vården under pandemin till följd av bristande språkkunskaper bland anställda. Kommunal har i åratal pratat om behovet av stärkta kunskaper i svenska språket på vårdens arbetsplatser.

Integration kostar pengar och de pengarna måste finnas om integration ska bli mer än några ord i ett partiprogram.

Socialdemokraterna får även pedagogiska problem redan under presskonferensen med att förklara varför man menar att skolan inte ska vara det vinstdrivenmen den vård ska inte ha vinstsyfte.

Ingen vill gå tillbaka till en tid då kommunerna var de enda vårdgivarna. Men det är fegt att inte säga nej till vinstdriven sjukvård.

För det säger sig självt att företagsformen bara har ett syfte; vinst. Och det finns andra verksamhetsformer som inte är vinstdrivande, som brukarkooperativ som sätter äldre och funktionshindrade i centrum.

Socialdemokraten Jan Emanuel förkroppsligar både problemen med vinster i välfärden, och Socialdemokraterna. Om välfärdsmiljardärer trots allt är skum, så finns det inte mycket skumpar kvar av skumparna.

Socialdemokraterna kan var inte så här svag. Man måste kunna konstatera det uppenbara, att vinstintresse inte är förenligt med omsorg och omtanke. Det har partikongressen kunnat säga och det måste partiledningen också kunna säga.

Mångfald och valfrihet har strukits ur partiprogrammet. Valfriheten borde ha bestått. Självklart vill vi ha valfrihet. Det är vinsterna i välfärden vi inte vill ha.

Socialdemokraterna är öppen för att återföra privatiserad verksamhet till offentlig förvaltning. Det är bra att Andersson kan säga det, men i praktiken är kommunerna juridiskt ansvariga för varje medborgare. Om skolor eller äldreboenden går i konkurs har allmänheten inget annat val än att ta ansvar för att ge barn skolgång och äldreomsorg.

När presskonferensen går mot sitt slut får Andersson en fråga om klass. Om gränserna, om det handlar om social rörlighet eller om Socialdemokraterna vill sudda ut klassgränser.

Magdalena Andersson kan inte svara.

Lawen Redar går in istället och börjar prata om materialet. Om hon har tänkt nå ut till vanligt folk är det nog dags att bli mer begriplig och låta mindre som en Dramatenföreställning.

I den bristen på svar blir Anderssons problem tydliga. Hon kan fortfarande, efter alla dessa år som socialdemokrat, inte tala klass.

Även om klass handlar om makt, om att äga produktionsmedel, att vara en del av kapitalet. Eller vara någon utan makt, anställd eller utan sysselsättning och kapital.

Gruvarbetaren tjänar som medelklass, men har inflytande över sitt arbete och företag såväl som arbetarklass.

En socialdemokratisk partiordförande måste kunna tala klass.

Andersson är smart.

Men har hon verkligen aldrig tränat att prata med någon av sina partikompisar?

Har hon aldrig sett Daniel Suhonen stå på en scen och agitera om klass så att saliven skvätter över publiken?

Självklart har hon det.

Men lite verkar ha fastnat.

Annars hade Lawen Redar inte tvingats rädda henne under presskonferensen, med ett allomfattande vagt svar som inte heller tyder på något vidare klassmedvetande.

Man måste våga säga det som det är.

Och så vidare.