Malin Baryard på väg mot 50: ”Kroppen mår inte alltid bra”

49-åriga Malin Baryard Johnsson skrattar innan hon konstaterar att även om otaliga timmar till häst slitit ner kroppen, och att man som ryttare hela tiden måste börja om med nya hästar, tänker hon fortsätta i många år till.

– Jag tycker att det är fantastiskt att jag har hittat något som jag älskar att göra. Det finns människor som ägnar hela livet åt att leta efter det, säger Malin Baryard Johnsson.

– Fördelen är att även om jag en dag känner att jag inte vill göra det på högsta nivå så kan jag ändå fortsätta jobba med hästar på ett annat sätt.

Frågan är om någon enskild ryttare har betytt lika mycket för ridsporten som hoppryttaren Malin Baryard Johnsson.

Hennes stora genombrott 1996 – som inte bara innehöll en maskerad i underkläder utan även stora sportsliga framgångar, inklusive en sjunde plats i VM-finalen – markerade början på en ny era för sporten.

Plötsligt hade ridsporten sin fixstjärna.

Idag har hon fått sällskap av flera andra, men det var Malin Baryard Johnsson som öppnade dörren till ridsporten även för de som inte redan var med.

Något hon fortsätter att göra.

I veckan som kommer det är dags för den traditionella hästfesten i Strawberry arena. Det innebär dubbelarbete för Malin Baryard Johnsson.

I år är det tio år sedan hon tog över som sportchef för tävlingen.

– Det hade jag faktiskt ingen aning om, säger Malin Baryard Johnsson.

Vad har varit roligast med det uppdraget?

– Det är nog möjligheten att komma bakom kulisserna på ett så stort evenemang, och att det är häftigt att vara en del av en så välfungerande grupp människor. Jag känner att jag har lärt mig mycket, säger Malin Baryard Johnsson.

– Samtidigt är det så klart kul att ha en så stor roll som jag har, även om jag skulle säga att det hade fungerat bra även utan mig, fortsätter hon med ett annat skratt.

När skratten tystnat hon fortsätter:

– På ett sätt att det nog hade varit bra att ha med mig och mina kontakter, men idag är tävlingen så högt prioriterad bland åkarna att jag inte längre är lika viktig som jag var i början.

Några planer på att testa om det stämmer har hon dock inte, utan hon tänker fortsätta med rollen som sportchef.

– Under tävlingarna finns det mycket att stå för eftersom jag själv också tävlar, och efteråt brukar jag vara ganska trött. Men det är lätt värt det för jag tycker som sagt att det är så roligt.

En recension av Malin Baryard Johnsons karriär kan bli evigt lång. Så vi nöjer oss med att kort berätta att hon kom med i landslaget som tolvåring – då som ponnyryttare. Sedan dess har hon varit kvar.

Hon har vunnit både OS-guld och VM-guld i lag, och tränat flera hästar till världsklassnivå.

Senast i raden är Indiana som är ett egensinnigt sto med otrolig kapacitet. Det krävdes enormt mycket tålamod från Baryard Johnsons sida för att duon skulle förstå varandra, men när de väl kom över det hindret var inga hinder på hoppbanan något problem.

Det var med Indiana som Malin Baryard Johnsson vann OS-guld och kom femma individuellt 2021 och VM-guld i lag året efter. Dessutom har de tagit en rad enastående individuella segrar och placeringar i de högsta klasserna.

Nu är Indiana 16 år, och även om hon fortsätter att prestera på högsta nivå, börjar sanden i timglaset ta slut för Indiana.

– Men vi är inte i slutet än, säger Malin Baryard Johnsson bestämt, även om hon medger att det knappast blir några fler mästerskap för stoet.

– Indie är fortfarande fräsch och i fin form, och hon kommer att vara nummer ett i stallet i minst ett år till.

När en fråga under intervjun inleds med “om vi ser mot din ridframtid”, den hinner inte vara tydligt formulerad innan Malin snabbt säger:

– Den är kanske inte riktigt lika lång som min ridbakgrund.

Hon skrattar gott innan hon fortsätter att prata om framtiden:

– Jag har flera väldigt fina hästar hemma, och eftersom Indie kommer att vara etta ett tag till så ger det även dessa hästar tid att utvecklas vidare. De kan följa med på internationella tävlingar och vänja sig vid den miljön och gå i de lite lägre klasserna.

– Om någon av dem kommer att kliva upp och bli lika bra som Indie har jag ingen aning om, men den som är mest lik henne är en sjuåring som heter Amara. Hon är också lite knäpp och speciell.

Efter alla dessa år, kan du fortfarande känna samma sug efter att börja om med nya hästar?

– Det är klart att det är fantastiskt att få rida de stora grand prix-klasserna, och sedan veta att man sitter på en häst som kan slåss om segern.

– Men när det är sagt så tycker jag att det är lika roligt att köra en unghäst i en 135-hoppning, speciellt när jag får den där känslan av att vi börjar förstå varandra. Jag tror att det är anledningen till att jag fortfarande gör det.

Malin Baryard Johnsson utvecklar vidare, hur mycket det långa, osäkra och ibland mödosamma arbetet med att träna nya stjärnor – och aldrig ha några garantier för att de kommer att vara tillräckligt bra – ger henne.

– På vägen får man faktiskt så mycket mer tillbaka när man jobbar med yngre hästar, jämfört med de som redan är bland de bästa. Med Indie vet jag att vi alltid har kapacitet att vara bland de tre bästa. Det gör att jag ställer höga krav på mig själv och om det inte går så kan jag bli väldigt besviken på mig själv efteråt.

– När jag rider de yngre hästarna däremot kan jag komma från banan med fyra fel (en rivning) och vara supernöjd eftersom det kan ha varit en stor förbättring jämfört med förra starten.

Nästa april Malin Baryard Johnsson fyller 50 år i år. Det är ingen anmärkningsvärt hög ålder inom ridsporten, men inte desto mindre har ett liv på hästryggen inneburit många år av tuffa fysiska utmaningar som ryttare.

Hur är din kropp?

– Det är en bra fråga, säger Malin Baryard Johnsson och ler snett.

– Man kan nog sammanfatta det med att det inte alltid känns bra. Vilket nog är normen för de flesta elitidrottare. Det är baksidan av vårt yrke.

– Med åren har jag dock blivit bättre på att ta hand om min kropp. Vilket är lite nödvändigt eftersom jag kanske inte alltid var så bra på att ta hand om det när jag var yngre. Jag får lida lite för det idag.

I samband med att Malin Baryard blev mamma, först till Alvar som föddes 2005 och fyra år senare till Ed, valde hon att dra ner på sin internationella tävling.

Med många av hennes konkurrenter som tävlar – om än på olika hästar – i olika länder nästan varje helg, har hon försökt hitta en balans där hon förblir i toppen när hon tävlar men också är en närvarande mamma.

– Det svåra när man inte tävlar så mycket internationellt kan vara att man förlorar mot de andra, men det har jag inte gjort.

Nu är barnen på väg in i vuxen ålder. Betyder det att du tar fart igen och ökar antalet lopp?

– I år har jag säkert tävlat många helger – även om det inte går att jämföra med till exempel Henrik (von Eckermann). Men jag har ingen lust att vara på internationella tävlingar varje helg. Jag är för gammal för det. Jag tycker att upplägget som jag har är alldeles utmärkt.

Läs mer:

Guide: Dansk supertrio, pommelhästfinal och svensk världsetta