Ungdomsbok
Alex Khoury
“Lillebror”
Rabén & Sjögren, unga vuxna
Med sin andra ungdomsroman “Lillebror” visar pseudonymen Alex Khourie att han är en ny röst att räkna med i svensk skönlitteratur. Berättare Hisem bor i Solberga, en sällan omtalad och eftersatt förort inklämd mellan E4:an och Huddingeleden i södra Stockholm. Även om Hisem har både bra betyg och ambitioner lever han och hans vänner i skuggan av dagens gängvåld. Som rasifierade tonårspojkar måste de ständigt vara på sin vakt, mot de kriminella som förstör livet i området och mot den misstro som många myndigheter hyser. När de får i uppdrag att hålla ett öga på en väns lillebror, tolvårige Zubeir, dras de snabbt in i en negativ spiral av händelser.
Khouries debut “Brother” (2023) prisades för sin autentiska och brutala skildring av gängkriminalitet i Alby. Jag kan bara ana hur glada de blev på förlaget när de äntligen fick tag i en författare med verklig insikt i våldets miljöer – Khourie är socionom och jobbar med unga kriminella. Det är roligt att se att han också är en författare som vågar utvecklas och prova nya grepp. Om debuten var något av en diamant i det grova är “Lillebror” en skickligt utformad historia. Det spänningsdrivna berättandet som kännetecknade “Brother” är berikat med mer komplexa porträtt och levande miljöer. Det finns en sensualitet i skildringen av Solberga, av måltider på lokala gatukök och tankar om islam som sticker ut i sammanhanget. Det grova våldet kontrasteras ständigt med vardagens skönhet, tysta stunder, solnedgångens rosa moln, höstlövens dans eller en riktigt fet hamburgare med extra allt. Som läsare pendlar jag mellan känslor av hopp och hjälplöshet.
“Lillebror” erbjuder också på en extraordinär språkglädje. Texten består till stor del av slang och meningsbyggnad från orten. Vid en första anblick kan det därför framstå som svårtillgängligt för läsare från andra samhällsklasser och delar av landet. Jag ser det dock som en ynnest att som medelålders svensk få tillgång till Hisems språkvärld. Det är möjligt att “Lillebror” åldras snabbare än verk skrivna på en mer neutral svenska, men språkvalet kan också ses som en kulturell handling.
Khouries romaner förklarar bättre än press och politiker sammanhangen bakom det ofattbara faktum att barn så unga som tolv år skjuter för att döda, att de skjuts till döds. Samhällsanalysen i “Lillebror” är skarp. Förhoppningsvis når verket en bredare läsekrets, för här finns mycket att lära.
Läs mer av Lydia Wistisen och mer om ungdomsböcker
