Lena Philipsson i nytt relationsdrama

Lena Philipsson skulle egentligen inte beskriva sig själv som en “ja-sägare”, men den senaste tiden har hon ändå tagit sig an några nya utmaningar. Nu senast har hon huvudrollen i en dramaserie på Viaplay och i vår åker hon på Roxette-turné med Per Gessle.

– Jag har alltid varit intresserad av att hitta nya vägar framåt. Jag har varit i den här branschen så jäkla länge nu, och för att det ska fortsätta vara roligt känns det meningsfullt om jag går lite utanför de vanliga ramarna, vågar lite mer.

Det hade hon inte vågat göra tidigare. Som ung artist hann hon knappt säga några ord mellan låtarna. Men i dag är hon modigare, hon förklarar att hon har vågat mer och mer under hela sitt liv.

Den 17 november släpps första avsnittet av sexavsnittsserien Viaplay “På gatan där jag bor”, där Lena Philipsson debuterar som dramaskådespelare. Serien är inspirerad av låten med samma namn, skriven av Orup och framförd av Lena Philipsson.

På filminspelning känns Lena Philipsson som nybörjare. Hon säger att hon tar ett steg tillbaka, och blir mer av en iakttagare än när hon jobbar med sina egna musikprojekt.

– Jag är väldigt delaktig i allt jag gör. Jag bestämmer mig och pekar: “Vi går alla den här vägen, det är så här vi gör!” Men här har jag full respekt för alla professionella skådespelare, och jag är ingen som tänker “shit, jag klarar det här”.

“På gatan där jag bor” handlar om hur ett bostadsområde sluter sig bakom sin granne Nina efter att hon förlorat sin man. Seriens karaktärer (spelade av bland andra Leif Andrée och Joel Spira) har, vissa mer än andra, funnit mening i att vara där, och när Nina efter några år inte längre är i akut behov av hjälp, motstridiga känslor är upphetsade. Ett relationsdrama – eller faktiskt flera – utspelar sig i grannskapet.

– Det handlar mycket om att inte vara rädd för förändring, säger Lena Philipsson.

På ett plan känner hon en samhörighet med karaktären Nina, men mest tycker hon att de är varandras motsatser.

– Det enda jag kan känna igen mig i är att jag inte vill göra folk ledsna. Jag kan tänka lite för mycket på andras känslor, och kompromissa för att inte göra någon ledsen eller besviken. Men Nina, hon berättar inte ens för någon vad hon vill. Det förstår jag inte alls.

Sammantaget är det Lena Philipsson glad över att ha “tagit steget” och provat skådespeleri. Tidigare spelade hon den snobbiga och elake Lussan Silverhjelm i 2018 års julkalender, “Storm på lugna gatan”. När hon skulle spela en mer seriös roll i “På gatan där jag bor” upplevde hon vissa utmaningar, som att hålla en monolog, gråta på ett trovärdigt sätt och de mer intima scenerna.

– Det har verkligen varit jättekul att testa det här. Jag är nöjd så länge jag inte har förstört något, säger hon.

Varför tror du att du skulle ha förstört något?

– Jag menar att jag skulle vara tillräckligt bra, så att det inte sticker ut och förstör en scen och så. Då är jag jättenöjd, om jag smälter in i gänget.

Redan inför de kommande spelningarna med Per Gessle verkar det finnas ett mått av tvivel – eller ödmjukhet. När det i våras stod klart att Per Gessle tänkte återuppliva popduon Roxettes musik, fem år efter Marie Fredrikssons död, fick Lena Philipsson frågan om hon ville ge sig ut på turné. Det var inte självklart att acceptera.

– Det kan vara jäkligt känsligt, mot fansen och alla de som älskar Marie. Att en annan artist ska kliva in och göra det. Samtidigt är det ett äventyr och roligt att Per vill jobba med mig och jag tror att jag klarar det här, säger hon.