I den tredje delen av JRR Tolkiens episka berättelse Sagan om Ringen kastar den onde trollkarlen Sauron världen i helvetesmörker. Ett mörker som får hans motståndare att vända sig mot varandra eller ge upp. Ett sådant mörker har spridit sig över svensk politik. En hopplös spiral av djupare nedskärningar och lägre ambitioner. Men över Värmland har ett litet ljus brutit igenom de mörka molnen.

Jag växte upp med finanskrisen 2008 som ett av mina tidiga politiska minnen. Den inramades av åtstramningar efter åtstramningar som ett resultat av Reinfeldts hänsynslösa slakt av statens skatteintäkter och de haltande socialdemokratiska regeringarna som följde honom. Det har aldrig funnits pengar i svensk politik. Åtminstone inte så länge jag minns.

Det enda som varit är ökade kostnader och nya nedskärningar.

Men förra veckan spottade jag nästan ur mig morgonkaffet. idag nyheter:s vårdspalt hade goda nyheter. Kostnaden för hyrpersonal i Värmlandsvården har minskat med 25 procent sedan förra året.

Att vården i Värmlandsregionen har varit riktigt svår kan inte ha undgått någon. De senaste årens kostnadssprutor som har resulterat i nedläggningar och protester har varit tuffa. Det tråkiga är att jag inte tror att många är förvånade, kanske snarare besvikna. Vi svenskar har tyngts av ett politiskt mörker liknande det som Sauron spred i Sagan om ringen. Över hela landet har människor kastat sina “vapen” och erkänt sig besegrade. Det räcker inte med pengar, då är det dags för ytterligare en nedskärning, dags för sämre vård.

När den nya SVC-styrelsen tog över hade de en svår utmaning framför sig. Stort underskott och samtidigt vård som behövde mer resurser, en ekvation som inte stämde. Men istället för att sucka, ge upp och låta hopplösheten styra, slogs de.

De såg att kostnaden för att hyra personal hade skjutit i höjden, bestämde sig för att vinna en seger och satsade kompromisslöst på fast personal. På bara ett år har de sänkt kostnaden för hyrpersonal med en fjärdedel. Detta utan att vården blir mindre tillgänglig till följd av personalbrist. Ser du varför jag nästan spottar ut mitt kaffe när jag läser detta?

Det är fantastiskt. Inte bara bra för regionens plånbok, fast personal skapar även trygghet på arbetsplatsen och för oss patienter. Det är skillnad på att träffa en läkare du känner igen eller någon som kastas från Skåne för att få fyra gånger lönen jämfört med hemma.

Ju mer jag läser, desto mer inspirerad blir jag.

Men egentligen borde det här knappast vara någon nyhet. Så här borde det alltid fungera. Vi bör inte förvänta oss misslyckanden, nedskärningar och krispolitik. Ursäkter med torra röster kan inte vara vad politik är. Politik måste vara segrar, annars är det helt enkelt inte tillräckligt bra.

Vi måste sluta acceptera “det är omöjligt” som svaret på varje politisk ambition.

Region Värmland har förvisso en lång väg kvar till målet att vara helt oberoende av hyrpersonal. Det finns säkert stora problem med de nedskärningar som fortfarande planeras i regionen. Men för mig är den här segern ett bevis, hur litet det än är, att politik kan fungera i Sverige.

Det kanske är naivt men det ger mig hopp om att vi kan lyckas förändra vårt samhälle till det bättre. Ett hopp som jag vill att du som läsare också ska känna. Ett hopp som kanske kan omvandlas till engagemang.

För att återgå till textens början så är det faktiskt de goda krafterna som vinner i Sagan om ringen. Hobbit Frodo och hans vänner ger sig ut på ett uppdrag som verkar omöjligt. Men trots att de mörka molnen blockerar nästan all sol så lyckas den slå igenom ibland. Det är dessa solstrålar som håller Tolkiens hjältar igång.

För mig verkar det nästan självklart att de där solstrålarna skulle bryta igenom molntäcket i Värmland. Vi har trots allt Karlstad, där solen alltid skiner.