Allt fler EU-länder har infört tillfälliga gränskontroller och frågan är vad som kommer att hända med idéerna om det gränslösa Europa och det så kallade Schengensamarbetet. Men EU-länderna har faktiskt sig själva att skylla för att de har gått så långt att det kan misslyckas.
Man kan inte riktigt säga att det var Tyskland som började, eftersom andra länder redan har gått före. Men som EU:s största land, dessutom geografiskt beläget där det är, är det av avgörande betydelse när den tyska förbundsregeringen tidigare i höstas sa att man skulle förlänga och utöka de tillfälliga gränskontroller som infördes i samband med fotbolls-EM detta sommar.
Tidigare hade Tyskland även gränskontroller mot Polen, Tjeckien, Österrike och Schweiz. Nu har det även gjorts kontroller mot Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Danmark. Det vill säga mot alla yttre gränser mot Tyskland.
Motiven är de förväntade – oro för okontrollerad migration, spridning av terrorism och ökad brottslighet. Knivmorden i Solingen, då en ung syrier, som egentligen skulle ha utvisats, knivhögg tre personer till döds blev i fokus. Men de stora framgångarna i delstatsvalen i Thüringen, Sachsen och Brandenburg för partier längst till höger och vänster har också fått regeringen i Berlin att nyktra till.
Efter Tyskland har även länder som Frankrike och Nederländerna följt med och nu har även de infört “tillfälliga” gränskontroller mot sina grannländer. Även i dessa länder har det varit valframgångar för utkants- och nationalistiska partier. Så det finns en stark folklig bas för den här typen av agerande och folket i de olika länderna har känt att de etablerade partierna inte tagit frågorna på allvar.
Men vad händer då med den fria rörligheten i det gränslösa EU? För tillfället är Schengensamarbetet, där man kan resa passfritt mellan de flesta EU-länder (och några utanför) i praktiken inställt på undantag. Gränspendlingen kommer att bli svårare. Handel och andra byten kommer att minska och det uppgår till stora summor i förlorad tillväxt och välstånd, vilket givetvis är att beklaga.
Alternativet för dock med det helt andra kostnader, vilket vi redan har sett. Så innan vi sörjer den minskade rörligheten måste vi påminna oss själva om att EU-länderna har sig själva att skylla. Om de inte hade varit så naiva inför de problem som kunde uppstå, och om de hade kunnat behålla EU:s yttre gränser, hade vi inte hamnat i dagens läge. Men de valde att blunda och låtsas som ingenting, samtidigt som de förtalade alla som pekade på var allt riskerade att ta slut.
Det sägs att gränskontrollerna är tillfälliga, men Sverige har haft dem sedan migrationskrisen 2015. Så sent som i veckan förlängdes de till den 11 maj nästa år. Och den tyska regeringen säger att de behövs tills EU:s migrationspakt träder i kraft – om två år. Ingenting är så permanent som en tillfällig åtgärd.
