Som ett annat demokratiskt land har Sverige också ett ansvar att stödja och fördjupa kontakterna med Taiwan, skriver Marcus Björk.
Nyligen gjorde Taiwans tidigare president Tsai Ing-wen en turné i Europa. Det fick Kina att sparka tillbaka och anklaga värdländerna för att inte “respektera Kinas oberoende och territoriella integritet”.
Storbritannien böjde sig för de kinesiska hoten och valde att skjuta upp besöket. I Tjeckien välkomnades dock Tsai med öppna armar, som det anstår en tidigare president i en nära allierad stat. Kinas upprördhet över Taiwan bygger på en falsk historieskrivning, som alla demokratiska länder borde kunna genomskåda.
Faktum är att det Kommunistiska Kina har aldrig styrt Taiwan. Sedan 1895 har ön bara kontrollerats från Kinas fastland i fyra år, och det var innan kommunisterna tog makten i Kina.
Orsaken till Kinas känslighet när det gäller Taiwan finns i det kinesiska kommunistpartiets historieskrivning. Detta syftar ofta på Kinas “århundrade av förödmjukelse”, en period som sägs sträcka sig från slutet av 1830-talet fram till grundandet av Folkrepubliken 1949. Under denna period förlorade Kina flera krig mot västländer och Japan, med ogynnsamma fredsavtal som en resultat.
I den kommunistiska historieskrivningen upphörde inte förnedringen förrän Kinas kommunistiska parti tog makten i landet 1949. Partiet framställer sig som landets räddare och de enda som kunde och lyckades få ett slut på “imperialismen”.
På samma sätt hävdar kommunistpartiet självt är den enda aktören som kan åstadkomma Kinas “pånyttfödelse”. När Xi Jinping kom till makten 2012 proklamerade han att landet kommer att bli en “fullt utvecklad nation” till år 2049 – hundra år efter att kommunistpartiet tog makten. En tydlig fortsättning på partiets historiska berättelse.
Anledningen till Kinas känslighet när det gäller Taiwan är att denna historieskrivning är hotad av önationens framgångar. Taiwan visar att det (i motsats till kommunistpartiets propaganda) faktiskt finns ett alternativ till Kinas diktatur, förtryck och hänsynslösa brott mot mänskligheten i Xinjiang. Detta i form av demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomisk utveckling och välfärd.
Detta går emot kommunistpartiets historiska berättelse och mytbildning, något som allmänt ses som ett hot mot partiets legitimitet. Det är tydligt att kommunistpartiet är nervöst för att någon ska ropa ut det som blivit uppenbart; att Taiwans demokrati är ett bättre socialt system än Kinas hårda diktatur.
Som en annan Som ett demokratiskt land har Sverige också ett ansvar att stödja och fördjupa kontakterna med Taiwan. Fastlandskinas upprördhet handlar bara om att behålla kommunistpartiet vid makten, inte om att “respektera Kinas oberoende och territoriella integritet”.
Tjeckien såg igenom charaden, med sin egen kommunistiska diktatur i färskt minne. Detta står i kontrast till det långvariga demokratiska Storbritannien. Att man väljer att lyssna mer på en diktatur än en nära allierad demokrati är inget annat än skamligt.
Marcus Björk
Nyhetsbyrån
