Klimataktivister måste välja. De kan inte bli en del av det demokratiska system de anser sig stå över.
I en debattartikel i tidningen Flamman (12/11) vissa klimataktivister ogillar den kritik de har fått. Bland annat uppskattar de inte den legitima kritiken att aktivism riktad mot enskilda, till exempel mot Vasaloppsåkare, inte är civil olydnad.
De gillar inte heller den mycket viktiga poängen att klimatpolitiken inte kan och bör avgöras i domstol. Detta trots att det är uppenbart att domstolar endast kan döma enligt befintliga lagar, inte skapa nya. Det blir “tydligt att borgerliga skribenter vill skärpa demokratin till att bara omfatta det parlamentariska systemet”, skriver aktivisterna.
Det är en synpunkt värd att notera. Vår demokrati bygger på att folket väljer representanter som stiftar lagar och fattar beslut. Dessa lagar gäller alla, och deras legitimitet kommer från att de skapas i en process som omfattar hela folket, antingen direkt eller genom representanter. Att bryta mot dessa lagar innebär att stå utanför den demokratiska processen.
Utomparlamentariska metoder som bryter mot lagar undergräver principen att beslut ska fattas gemensamt och fredligt inom demokratins ramar. Genom att agera utanför systemet, och inte sällan mot det, hävdar aktivisterna att deras egen övertygelse måste stå över det som är kollektivt beslutat. Det är ett elitistiskt ställningstagande, eftersom det innebär att deras vilja måste väga tyngre än demokrati.
Utomparlamentarisk handlingar som bryter mot demokratiskt beslutade lagar är därför per definition odemokratiska. Att vara missnöjd för att demokrati inte innefattar odemokratiskt agerande är som sagt ett väldigt märkligt perspektiv.
Ännu märkligare blir det när några av aktivisterna, förutom att vara en del av de utomparlamentariska nätverken Restore Wetlands och Extinction Rebellion, även är politiska toppkandidater, till och med talespersoner, för Klimatalliansen. Inför valet till EU-parlamentet visade Expressens granskning att fem av Klimatalliansens 19 kandidater hade dömts för brott kopplade till klimataktivism (18/4).
Det är inte rimligt. Du måste välja hur du vill förändra samhället. Antingen agerar man som politiker inom demokratins ram, eller utanför dem som aktivist. Du ska inte kunna göra anspråk på en plats i den lagstiftande församlingen samtidigt som du bryter mot de lagar du inte gillar.
Det handlar inte bara om egen trovärdighet, men också om demokratins stabilitet. Dels för att en lagstiftare som inte bryr sig om lagen kan stifta vilka galna lagar som helst – för alla andra, och dels för att demokratin upphör om alla struntar i lagar de inte gillar. Om de som representerar demokratin bara respekterar den när den går deras väg, varför ska medborgarna bete sig annorlunda?
Alla som vill arbeta för förändring har all rätt att göra det. Men det kräver att man gör ett val. Antingen det parlamentariska sättet, eller det oparlamentariska sättet. Att välja båda undergräver demokratin.
