Skillnaderna mellan tvillingstäderna Nogales, Arizona och Nogales, Sonora är nästan för uppenbara. Trots samma ursprung råder välstånd på den amerikanska sidan av gränsen och stagnation på den mexikanska sidan. Anledningen stavas olika institutioner.
Förra veckan fick Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A Robinson sina välförtjänta Nobelpriser i ekonomi. Eller, mer formellt, Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. De fick den för sin forskning och insikter om institutionernas betydelse för ekonomisk tillväxt – och omvänt varför vissa länder misslyckas och förblir i fattigdom.
Titeln på boken som Acemoglu och Robinson skrev 2012, och sedan blev känd för en bredare publik, är också Why Nations Fail (Profile Books). Det är en bok som borde vara obligatorisk läsning för inte bara ekonomer som är intresserade av utvecklingsfrågor, utan för politiker och beslutsfattare i alla länder.
Vilka vinnare slår fast att välstånd inte är något naturligt, utan något som kan påverkas i hög grad. Att vara rik på till exempel naturresurser betyder inte att ett land som helhet blir rikt och välmående. Många gånger kan det faktiskt vara precis tvärtom. Det avgörande är om landet har rätt sorts institutioner.
Institutioner menar inte byggnader, eller ens skrivna författningar. Det bör förstås bredare som etablerade normer och sociala strukturer som formar olika incitament för befolkningen. Aldrig så välskrivna lagar betyder lite om ingen bryr sig om att följa dem.
Pristagarna skiljer mellan extraktiva och inkluderande institutioner, både ekonomiska och politiska. Och det är oftast de politiska som avgör hur de ekonomiska fungerar. I extraktiva, eller exploaterande, system är det en mindre styrande elit som tar majoriteten av det som produceras. I inkluderande system är alla välkomna att investera och bidra. Och det är bara den senare typen som leder till hållbar och hållbar tillväxt.
I utvinningssystem det råder rättslig osäkerhet. Ingen vill eller vågar satsa något eftersom en godtycklig härskare eller elit när som helst kan konfiskera det som produceras. Men i ett system med öppenhet, frihet och rättssäkerhet där alla är lika inför lagen, vågar människor investera och kan skörda frukterna av sitt risktagande.
Nu kan även utvinningssystem generera tillväxt, som Sovjetunionens kommandoekonomi gjorde under en period, men nyckeln här är “för en period”. Förr eller senare tar det stopp och vi får den stagnation vi såg under den senare sovjettiden. Vi kan se att samma utveckling börjar märkas i dagens Kina. Ja, de har haft en stark utveckling, men det är inte hållbart på lång sikt om inte institutionerna blir mer inkluderande.
En nyckelskillnad som diskuteras i boken Why Nations Fail är kreativ destruktion, det vill säga ny och bättre ersätter äldre och sämre. Det gäller inte bara inom ekonomin utan även inom politiken. Det är därför härskare i utvinningssystem drar sig för att tillåta mer inkludering – de tappar då sin egen makt.
Boken vänder sig till många fallstudier genom historien om hur utvecklingen gick åt det ena eller det andra, från den neolitiska revolutionen till den industriella revolutionen. Och varför Nordamerika utvecklades betydligt mer än Latinamerika. Att jämföra olika koloniala system har gett många insikter. Det mycket fattigare Nordamerika skapade inkluderande institutioner för kolonisatörerna och blev rikare, medan det rikare Latinamerika (med aztekerna och inkan) fick extraktiva institutioner och blev fattigare.
Tyvärr är det inte helt lätt att skapa inkluderande institutioner. Men det är det bästa sättet att skapa välstånd. Men inte ens de varar för evigt om ett exkluderande virus hittar in, som det gjorde när det rika medeltida Venedig gradvis förföll. Också en lektion för oss idag.
Henrik L Barvå
Politisk redaktör
