Väst erkänner friheter för muslimer, men stater med muslimsk majoritet erkänner inte friheter för icke-muslimer, skriver Inger Enkvist.
Det har sagts många gånger att medborgare i demokratiska stater inte förstår hur unika deras stater är. Eftersom de inte förstår värdet av vad de har, försvarar de inte den frihet som uppnåtts och har slutat lära ut sin unika historia för de unga.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och motsvarande europeiska deklaration garanterar samvets-, yttrande- och religionsfrihet och frihet att ansluta sig till organisationer. I yttrandefriheten ingår att få kritisera och ifrågasätta religiösa och politiska åsikter. I väst skyddas friheter av lagar, undervisas i skolor och studeras på universitet.
Men friheterna är det under press. I Sverige har restriktioner diskuterats i samband med koranbränningar. Vissa muslimska grupper har krävt förbud för att kränka religion. När Sverige tog emot flyktingar hade landet ingen plan B för möjligheten att människor som inte respekterar andras frihet skulle vilja bosätta sig i landet. FN har samma problem som Sverige. Länder som inte respekterar mänskliga rättigheter har begärt och fått medlemskap.
Det är välkänt att det Genèvebaserade FN:s råd för mänskliga rättigheter består av stater som Somalia, Qatar, Kina och Kuba, som inte respekterar de rättigheter de har förbundit sig att försvara.
Men den 2 juli i år hände något ovanligt, nämligen att rådet accepterade värdskapet för en entimmeskonferens som anordnades av European Centre for Law and Justice, en kristen organisation. Ämnet var att Algeriet förföljer kristna och människor som kritiserar islam. Algeriet har varit medlem i FN sedan 1962 och den 1 juli i år blev landet även medlem i FN:s säkerhetsråd som en av dess icke-permanenta medlemmar under två år. Hur hanterar landet mänskliga rättigheter?
Det uppmärksammades kl konferensen att Algeriets konstitution erkänner mänskliga rättigheter men inte försvarar dem i praktiken och att förhållandena gradvis försämras. De algeriska myndigheterna sprider fientliga “berättelser” om religiösa minoriteter och använder godtyckliga administrativa restriktioner eller hädelselagar.
Det uppskattas att det finns omkring 100 000 kristna algerier, och de trakasseras. Myndigheterna har stängt alla de protestantiska kyrkorna utom en med motiveringen att de inte har tillstånd att bedriva verksamhet, men när kyrkorna lämnar in förfrågningar om tillstånd vägrar myndigheterna att registrera deras önskemål. Kristna döms till fängelse för subversiv verksamhet.
Det råder en tydlig brist om ömsesidighet mellan väst och länder med muslimsk majoritet, i detta fall Algeriet. Västvärlden erkänner friheter för muslimer, men stater med muslimsk majoritet erkänner inte friheter för icke-muslimer. Västvärlden accepterar byggandet av moskéer, men länder med muslimsk majoritet stänger kyrkor och accepterar inte byggandet av nya.
Muslimer i väst klagar över islamofobi men nämner inte att islam inte accepterar religionsfrihet alls. När pressen i västländer använder ordet islamofobi utan att påpeka detta skeva förhållande bidrar de till desinformation. (SNB)
Inger Enkvist
Professor emerita i spanska vid Lunds universitet
