På nyhetssajten har idag nyheter skrivit mycket om flera uppmärksammade uppköp som ett antal värmländska kommuner gjort den senaste tiden. Granskningen visar att 76 personer köptes ut det senaste året – till en total kostnad av 13 miljoner kronor.
Det sticker onekligen i ögonen på att kommunerna låter pengarna rulla så här till anställda och chefer de vill bli av med, samtidigt som det ska sparas och knådas i resten av verksamheten. Särskilt iögonfallande är att den som toppar listan för dyraste utköp är den kommunanställde känd som nöjesprofilen, som dömts för sexuella trakasserier, och som fått ett avgångsvederlag på 784 000 kronor från Hammarö kommun.
Att köpa ut människor verkar onekligen ha blivit ett bekvämt sätt för offentliga organisationer att slippa det krångel som annars skulle följa, i domstol och/eller i förhandlingar med facket. Men det betyder inte att det är bra, och slentrian i det hela har bara skapat olyckliga prejudikat.
När det gäller den så kallade nöjesprofilen kan man, liksom arbetsrättsexperten Tommy Iseskog, tycka att vederbörande skulle ha fått sparken på rent objektiva grunder. Den borgerliga oppositionen i Hammarö tycker att avgångsvederlaget är alldeles för högt och de har heller aldrig informerats om det av regeringskoalitionen.
Många kommunala företrädare hävda att utköpen varit fördelaktiga för kommunerna, utan att gå in på de enskilda fallen. Det sägs spara pengar på sikt och underlätta omorganisationer.
Och visst kan det vara så att vissa inte passar in när man skapar nya organisationer, eller att de helt enkelt inte kan komma bakom processerna. Då kan man inte ha motsträviga chefer, eller säkert andra anställda som på olika sätt kan motsätta sig de förändringar som politiken eller förvaltningen har beslutat om. Ibland kan det vara ett politiskt maktskifte som gör att vissa chefer inte jobbar med den nya kommunledningen. Tjänstemän måste förvisso vara politiskt neutrala, men det idealet uppnås inte alltid.
Systemet behöver göras om. Varför ska vissa ha så generösa villkor, men andra inte? I praktiken är anställningstryggheten inte lika stor för chefer (och obefintlig för politiker), och vill man ha duktiga personer i organisationen kostar det pengar. Men cheferna har generellt sett så hög lön att de skulle kunna ordna en egen ekonomisk trygghet i det fall de eller deras överordnade känner att de måste lämna jobbet.
Dessutom bör man redan i förväg, under anställningsförfarandet, ha kommit överens om hur det ska fungera. Uppsägningsklausulerna i detta anställningsavtal ska då gälla. Har de värmländska kommunerna helt enkelt skrivit för dåliga kontrakt med sina anställda chefer? Med tanke på vad alla uppköp kostar och kommer att kosta borde en snabb kompetenshöjning vara nödvändig.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
