SVT punkterade nyligen en felaktig och långlivad myt om hur hemskt svenskt skogsbruk är. Men att situationen är bättre än vad som påstås lugnade märkligt nog inte skogsvännerna utan upprörde dem snarare.

För drygt fyra år sedan skrev tidskriften Nature att Sverige och Finland står för mer än hälften av ökningen av all avskogning i Europa. Artikeln baserades på en studie gjord på uppdrag av EU-kommissionen där bland annat satellitbilder misstolkats.

Feltolkningarna fortsatte. I somras publicerade tankesmedjan World Resource Institute en artikel som konstaterade att svenska skogar med höga träd minskat med 20 procent. Påståendena spreds brett bland skogsälskare.

SVT har dock gått igenom att granskning av satellitbilder kunde visa hur gallrad skog felaktigt har registrerats som helavverkad. “Siffran stämmer inte alls. Vi måste lägga mycket tid på att nå ut med vårt budskap; att dessa stökiga rubriker inte stämmer”, säger Jonas Fridman, jägmästare och skogsläkare vid SLU, till SVT (12/10) .

En som har reagerat starkt på EU-kommissionens roll bakom de felaktiga uppgifterna är centerns riksdagsledamot Helena Lindahl. På Facebook kräver hon en ursäkt från skogsägarna. Hon dundrar vidare om allvaret i att “EU-byråkraternas inkompetens” påverkar en av Sveriges viktigaste exportnäringar och motorn i svensk omvandling. “Under ytan finns också ett större demokratiskt problem: Om EU-kommissionen har ett så grovt felaktigt dokument som grund, hur har det påverkat deras arbete”, skriver hon.

Lindahl har en poäng. Om lagstiftning och naturvårdsåtgärder bygger på felaktiga uppgifter är det mycket allvarligt. Konsekvenserna blir långtgående både för politiken, näringslivet, allmänhetens förtroende för beslutsfattande institutioner och hållbarhetsarbetet. Därför är det bra att felen uppmärksammas och går att rätta till.

Tyvärr håller inte alla med. Beskedet om att det inte är så illa som det har påståtts borde komma som en lättnad för alla som värnar om skogen och miljön. Men istället för att glädjas, eller åtminstone andas ut, över att skogen är i bättre skick än de trodde, har flera fortsatt hävda att läget är lika illa som tidigare.

Istället för att ta till för att ta till sig den nya informationen och korrigera sin syn på verkligheten höjer de tonen, skruvar upp retoriken och klamrar sig fast vid sitt narrativ. Att skogen går bättre än de trodde borde vara ett positivt besked, men ses som ett hot mot deras ideologiska ställningstaganden. Precis som många förment skogsvänner satsade mer känslor på att världen gick under än på att rädda den.

Att värna om miljön och skapa en hållbar framtid är en av vår tids stora utmaningar. Men det går inte att lösa om vissa är mer intresserade av att måla bilden av katastrof än att erkänna den faktiska situationen. Skogen och planeten behöver kloka, pragmatiska beslut – inte domedagsprofetior. Hållbarhetsarbetet är dömt att misslyckas så länge det finns de som blir mer upprörda av positiva nyheter än av negativa.