Äntligen är det jul! Tomtar, doften av saffran och julmusik – men inte innan vi har klarat det obligatoriska kulturkriget. Man undrar om försäljningen av glögg skulle minska om vi inte fick stå ut med detta vansinne, skriver Daniel Persson.
Först ut i år var en uppvisning av likgiltighet kring SVT:s julkalender Snödrömmar, som knappt hann börja sändas innan debatten spårade ur. Per Lindgren skrev i Ivar Arpis skrift Rak höger att det samiska temat i julkalendern var ett bevis på den svenska folksportens kulturella självförnekelse.
Sedan dröjde det inte länge förrän NSD:s politiska redaktör Veronica Palm stormade ut mot denna “högerextrema” tolkning av kalendern och menade att kritiken visar på den utbredda rasism som finns mot samerna.
Allt detta för en liten julkalender. Vilket också är ganska traditionellt. Julen är hotad, i form av att ingen snö faller på ett berg på grund av någon magisk naturkraft, och det är upp till ett par barn att lösa mysteriet och rädda julen.
Visst finns det ett samiskt tema med en viss naturromantik och ett magiskt, osynligt superdupersamiskt folk, men i praktiken är det en historia som hade kunnat berättas helt utan samer. Ärligt talat hade det varit trevligt med en julkalender med betydligt mer samisk kultur.
Barnen som spelar huvudrollerna gör ett suveränt jobb och resten av rollistan är inte långt efter. Christine Meltzers insats som den allsmäktige kommunstyrelsens ordförande är lysande. Om man ska klaga på något så är det att det ser så billigt ut och känns väldigt underbefolkat. Saivo-folket känner sig inte som ett folk utan som en familj, en ganska dysfunktionell sådan.
Självklart finns det undertoner som kan ifrågasättas. Valet att göra den ena huvudrollen, Ristin, till en nästan exakt kopia av Greta Thunberg är ett sådant exempel. Och produktionens förnekande av det är rent ut sagt löjligt med tanke på hur uppenbart det är. Men sedan dess? Det är högst en marginell notering.
Det är en julkalender. Det är roligt, spännande och lagom magiskt. Den förnekar inte vår kultur och den avslöjar inte systematisk rasism. Om något är det ett bevis på vår kusliga förmåga att bli upphetsad och blåst ur proportion över nästan vad som helst.
Julens andra sammandrabbning kom från industrikoncernen SSAB som i sin enorma visdom bestämde sig för att berätta för sina anställda hur man pratar med varandra. Man ska inte önska god jul för då kan man utesluta folk. Nej, önskar dig hellre en trevlig helg.
Du måste leta efter dumhetens make. Om du nu är rädd för allt som heter kristendom och västerländsk kultur är helgen inte ett dugg mindre kristen än jul. Den senare har förkristet ursprung men har tillägnats sig med tiden. Helgdagar, å andra sidan, har sitt ursprung i firandet av judisk-kristna heliga dagar.
Dessutom kan man påpeka att de flesta firar jul på ett ganska sekulärt sätt. Men det kan också göra detsamma. Kärnan är att en önskan om en god jul inte är uteslutande eller förolämpande, oavsett om den hälsningen är riktad till någon som firar jul själv.
På det hela taget är det det är nog försvinnande sällan någon önskar en annan person God Jul att knulla. Ibland kan den användas slentrianmässigt, men oftast är det en genuin önskan att en annan person ska ha det trevligt och trevligt. Nu när det är jul, vilket det är oavsett om man firar eller inte.
Men när man uttrycker sig som SSAB gör så målar man ut alla som bara beter sig som vanliga hyggliga människor som uteslutande. Ett sympatiskt beteende görs till ett problem.
Likaså är det svårt att tro att väldigt många faktiskt skulle känna sig utanför för att deras kollegor önskar dem en god jul. Precis som väldigt få icke-judar tar illa vid sig av att önskas en glad Hanukka. Få icke-muslimer känner sig utanför av att höra Ramadan Mubarak. Och det borde de inte heller.
Allt detta är högtidligt lyckönskningar från välmenande medmänniskor och kollegor. Det är något som bör uppmuntras och inte undvikas. Vuxna människor kan njuta av varandra till den grad att du förstår att alla inte är exakt likadana och lever samma liv.
Där har vi också problemet. Att det inte blev något förrän SSAB bestämde sig för att skapa en och ge den till sina anställda i julklapp. Jag menar semesterpresent.
Daniel Persson
Politisk redaktör, Norrbottens-Kuriren
