Uttrycket “det tar en by” om barnuppfostran är väl slitet nu, men det är sant. Barn behöver höra många vuxna röster, både uppmuntra dem och skrika på dem när de försöker tänja på någon viktig gräns.
Men framför allt krävs det en familj. Ju mindre det är på plats, desto mer misslyckas det, desto svårare är det för samhället att reparera en trasig ung människa.
“Barnen stjäl – då skäller föräldrarna ut polisen” läs titeln på ett färskt TV4-inslag. Den sammanfattar vad det handlar om. Unga i Borås snatter och åker fast. Polisen kallar ungdomarna och deras föräldrar till förhör. Skall mamma och pappa ut sitt långfingrade barn? Nej, de riktar sin ilska mot polisen.
“De säger saker som “varför utreder ni stölder på 40 kronor? Behövdes det ringa hit till oss? Jag var tvungen att lämna mitt jobb”, säger Ilja Rajkovic, som jobbar med ungdomskriminalitet på polisen i Borås.
Vad är det för barn vi skapar med föräldrar som tror att det är någon annans fel att ungen fnyser Twix från Coop?
Vi har länge haft de kända curlingföräldrarna, kända för att sopa framför sina barn för att de aldrig ska behöva snubbla på livets tuffa väg.
Det här är något annat. En typ av förälder helt fokuserad på att barnet ska slippa stötar och smällar från livet, även när det är barnet själv som har vinglat farligt och orsakat obehag för omgivningen.
Ska vi kalla dem kuddföräldrar?
“Jag kan bli lite trött på att folk skyller på samhället hela tiden”, säger Ilja Rajkovic. — Det är samhället och polisen, socialtjänsten och skolan som ska lösa saker och ting.
Samhälle, polis, social och skola är absolut fyra viktiga “s”. Men det finns viktigare: Skyll inte på dig själv. Stå din rulle. Vad är det för barn vi skapar med föräldrar som tror att det är någon annans, speciellt polisens, fel att ungen fnyser Twix från Coop?
Det krävs en by. Men om kuddmamma och kuddpappa släpper ut ungarna utan några uppföranderegler så blir den byn snabbt en obehaglig plats.
Läs också:
Lisa Magnusson: Donald Trumps besatthet avslöjar något om honom själv
Annika Ström Melin: Fiskebeslutet är en katastrof, säger Busch – så varför röstade hon ja?