Jag har börjat väcka dahliaknölar till liv igen efter deras viloläge nere i det mörka, kalla källarutrymmet.
Det är roligt att se den skrumpna potatisliknande knölen plötsligt skjuta ut friska små sockerrötter som aktivt söker efter mer jord att ta upp näring ur. Precis där det är sticker gröna små groddar upp från marken också. Häftigt! Den lever och frodas! Jag lyckades göra något jag inte har en aning om hur jag ska göra!
Sedan börjar det tråkiga. För meningen, som jag förstår det, är att dessa gröna små groddar ska tas om hand genom att växelvis bäras ut för att härda i klimatet och sedan bäras in för att undvika nattfrosten som skulle innebära knölens omedelbara död?
Vem tror dahlian att det är? Hur ska jag hinna med det och samtidigt leva ett liv med heltidsarbete, småbarn och bonushund?
Nej, blommorna får växa som de vill där i fönstret. Just nu mäter några av groddarna drygt två decimeter. Med lite flyt kanske jag kan hamna i någon sorts rekordbok som damen med kommunens fulaste dahlia.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
