Det finns ett psykologiskt experiment som kallas marshmallow-testet. Det går ut på att en forskare placerar en marshmallow framför ett barn och säger: ”Nu ska jag gå, och det är okej att äta godiset medan jag är borta – men! Om du väntar tills jag kommer tillbaka får du en till.”
Skulle vår ålder klara marshmallowtestet? Förmodligen inte. För det finns få saker vi är så dåliga på som att skjuta upp belöningar. Vi vill tillgodose våra behov här och nu, vardagen ska vara en fest, och det gäller att unna sig själv.
Black Friday, som från början var en klämdag efter Thanksgiving då amerikaner ägnade sig åt julshopping och presentshopping, har inte bara spridit sig över världen, utan även sträckt ut sig: Först började det smygande redan i torsdags, sedan blev det Black Week, som fick ett tillägg i formen av e-handel Cyber Monday, och nu talar vissa butikskedjor om en svart månad.
Vardagen ska vara en fest, och det är viktigt att unna sig själv.
Juldekorationer och firande börjar redan i början av november, med den nya svenska uppfinningen novent. Detta trots att granen traditionellt – så berättar kulturhistorikern och gastronomen Edward Blom – bara har tagits in och klätts natten till julafton, helst medan barnen sover, så att de vaknar till glittrande magi i morgon.
Och många har säkert sett notisen från den 23 januari 1952, som uppmärksammar att ett par bagare i Malmö fick böter för att sälja semlor alldeles för tidigt? Julen var över, resonerade de. Men det skulle de inte ha gjort, påminner tidningstexten: “Fasta bullar får inte ätas när som helst, utan endast på tider som lantbruksnämnden bestämmer.” Nuförtiden finns dessa fettisdagsbullar överallt, i alla former, för det mesta: Får det vara en saffranswrapsbulle till adventsfikat?
Nej, det skulle vi inte klara marshmallowtestet. Åtminstone inte under november, december och januari. För det är möjligt att förstå invändningarna mot detta glupska beteende vi har. Naturligtvis är nöjet som skjuts upp desto större. Det är skönt att ha något att se fram emot. Absolut. Men vad sådana sansade tankemodeller inte tar hänsyn till är att midvinternattens kyla är hård.
Det är ingen slump att påsken, som är så förtjusande i all sin smålighet, inte börjar firas i hemlighet redan i mars, med små fjädrar och ägg och gula gardiner. Att den härliga midsommaren inte sträcks ut över hela juni, med kransar och flaggor och sillbord. Vårt smygfirande följer sin egen logik, och det handlar om att överleva i mörkret.
Jag menar: Vem tycker om att få två marshmallows i vår, om man har hunnit vissna och dö av bly innan dess?
Läs mer:
Lisa Magnusson: Hur mycket kan du egentligen göra upp om Sally Bauer?
Isobel Hadley-Kamptz: 80 procent av alla som blir sjukskrivna för stress är kvinnor – säkert en ren slump?
