Jag köpte en gång ett julkort med Donald Trump. Jag hittade den i Vita husets egen presentbutik, bland snöglober, bokmärken, linjaler och strumpor med olika turistattraktioner och olika presidentns nunnor.
När du öppnar kortet hörs den tidigare och tillträdande presidentens röst. Han önskar god jul. Och inte nog med det, han konstaterar att vi kan säga god jul, igen, med stolthet över mötet.
Det var fyra år sedan och jag var ung och oskyldig, eller åtminstone inte lika upptagen av alla amerikanska konspirationsteorier, så jag insåg inte då att julbudskapet var en attack.
Så Trump vill att vi ska säga “god jul” i USA. Inte “Happy Holidays”.
God jul. Ingen bra helg.
Nu följer du med, för vem har undgått den brinnande samhällsdebatten om att ett statligt svenskt storföretag har synpunkter på vad de anställda säger till varandra i december? Och att ett av Sveriges största partier kontrar med att “i Sverige säger vi god jul, punktum”.
Själv blev jag kär i budskapet “God helg” som liten tjej i en by i Blekinge. Kanske var det när jag gick för att spela i någon gammal släktings kasserade mameluke. Jag kan lova att jag inte hade någon tanke på att vara inkluderande eller modern. Jag tyckte bara att det lät mer gammaldags och romantiskt med en julhälsning från förr.
Vart vill jag åka? Ingenstans, det här är skitsnack, jag är observant neutral.
Men under mina år i USA har jag gjort det slås av att våra högtider – i ett sådant sekulariserade Sverige – nästan uteslutande styrs av den kristna kalendern. Mycket mer än här i USA där du firar Memorial Day i maj, Thanksgiving i november och fjärde juli, ja, du vet-när.
En del fnyser åt det bombastiska flaggviftandet, men jag har också mött en inkluderande patriotism, där människor inte behöver välja mellan identiteter och ord. Invånarna i Mora i Minnesota eller Stromsburg i Nebraska är amerikaner och svenskar på samma gång, även om deras bild av Sverige är fixerad på 1800-talet.
Folk brukade åka till Amerika. Nu importerar vi en debatt direkt från USA.
Men god jul! Trump säger så, och jag håller med, utan reservationer.
Läs mer kåserie, till exempel Kalena om att det kanske ändå var lite överdrivet att hon kallade sin grundskola för “Sveriges tråkigaste”.
