Egentligen skulle det bli en Hollywood-film. Det är lätt att föreställa sig: en spektakulär rånberättelse i “Ocean’s Eleven”-stil, panoramabilder av Västberga mot en suggestiv kontrabasslinga, rånare i kostym och solglasögon. “Peaky Blinders”-skaparen Steven Knight ansågs skriva manuset, det började till och med florera i namnen på stora skådespelare, inklusive Jake Gyllenhaal i huvudrollen. Men efter många resor fram och tillbaka fastnade projektet i “utvecklingshelvetet”, Hollywoods ökända utvecklingsgräsk.
Lycka till, tycker Daniel Espinosa som har regisserat allt från “Snabba cash” till Marvel-inspirerade “Morbius”. Efter mer än ett decennium i Los Angeles har han återvänt hem för att ta sig an den första filmatiseringen av det spektakulära helikopterrånet, dess ursprung och efterdyningar. För honom var det helt avgörande att berätta historien ur ett svenskt perspektiv.
– Det är en sådan svensk historia. En stor del av historien är hur den svenska polisen reagerade, och hur de här killarna formades av att de växte upp i svenska förorter i välfärdssamhället på sjuttio- och åttiotalet, säger han.
Det vet Daniel Espinosa något om. Hans erfarenheter från uppväxten i Skogås, en söderförort till Stockholm, gjorde det extra viktigt att lyfta fram den mänskliga dimensionen i berättelsen om rånarna.
– Jag ville få tag i känslan som jag själv hade när jag var liten. Jag växte upp på stan och cyklade runt med min bästa vän, då kunde ett fint äppelträd bli vårt helikopterrån. Det var vi två mot världen, säger han.
“Helicopter robbery” är varken en Hollywoodfilm eller en klassisk skandinavisk kriminalserie. Huvudtråden följer Rami, en före detta kriminell tvåbarnspappa, som försöker börja om som småföretagare, men snart dras tillbaka till gamla banor. Inför serien utförde manusförfattaren Ronnie Sandahl ett omfattande detektivarbete, intervjuade rånarna en efter en, lade berättelserna bredvid varandra och jämförde dem.
– När man började gräva igenom lagren fanns det en så rörande och mänsklig historia, om hybris och ambition och faderskap och vänskap, säger Ronnie Sandahl, som tidigare skrivit manus till de verklighetsbaserade filmerna “Borg” och “Tigers” .
På jakt efter sanningen om 2009 års helikopterrån inkluderade att rånarna framträdde i helfigur som sammansatta personligheter. Innan inspelningen fick skådespelarna träffa de riktiga rånarna och höra deras versioner. Men sanningen innehåller också en mer rak handlingshistoria: om en grupp vänner som vill göra något stort och spektakulärt, något som kommer att ge eko i eftervärlden. “En Ikarossaga”, för att citera Ronnie Sandahl.
– Det här är kronjuvelen bland svenska rån. De ville åstadkomma något som alla andra trodde var omöjligt. Det handlar om människor som har en dröm, och en skicklighet, men också en extrem övertro på sin egen förmåga, säger Sandahl.
Till skillnad från de snabbfotade rånarna – de beter sig som minutiöst planerade analytiker på en techstartup, med projektledare och noggrant beräknade procentsatser – framstår poliskåren i “Helikopterrån” ganska trög, alltid ett steg efter. Rånarnas ovilja inför polisens underläge är kanske tydligast i en scen där en av dem lugnar en medbrottsling med orden: “Svensk polis skulle aldrig skjuta ner en helikopter”.
Michels rånaren (Ardalan Esmaili) ögon glittrar av drömmar och adrenalin när han står på en balkong med utsikt över glaspyramiden på G4S-taket: “Fan polisen, de kommer inte att kunna göra en jack“, säger han. Till tonerna av det svenska popbandet Kites låt “Dance again” förkroppsligar han skräckkänslan blandad med förtjusning som spänner över hela serien.
Samma önskan lyser i Ardalan Esmailis ögon när han berättar om hur serien byggdes upp. Han och Mahmut Suvakci, som spelar huvudkaraktären Rami, har varit vänner i åtta år. Nu sitter de bredvid varandra i ett konferensrum på Hotel Nobis, ett ombyggt bankpalats där Norrmalmstorgsdramat utspelade sig för mer än 50 år sedan, och skickar en klottrad pappersservett mellan dem: när Mahmut pratar, ritar Ardalan, och vice versa, när Ardalan pratar, rycker Mahmut pennan ur handen, fortsätter att rita och skakar lite på benen. Det handlar om någon slags vanlig koncentrationssvårighet, förklarar de.
Vännerna verkar spända inför premiären. De är stolta över serien, varandra och sig själva.
– Jag har en av världens bästa skådespelare här, han är min sidekick och jag är hans, vi har varit bästa vänner länge, säger Mahmut Suvakci och nickar mot Ardalan.
Fast det var det “drömmande” att spela in serien, det var också fysiskt krävande, noggrant orkestrerat av regissören Espinosa för att tvinga skådespelarna in i rånarrollerna. Att ha träffat och byggt upp en relation med de riktiga rånarna gav också en känsla av ansvar, tycker båda aktörerna. De vill dock inte ta för stort ansvar för själva berättelsen.
– Det blir en påminnelse om att det är viktigt att vara ärlig. Men vårt jobb är inte att moralisera, utan snarare att försöka förstå, och komma så nära en sanning som möjligt, säger Ardalan Esmaili.
Samtidigt säger Mahmut Suvakci att inspelningen ibland kändes så verklig att han glömde att det var fiktion.
– Vi spelade inte, jag var hela tiden rädd att vi skulle åka fast, säger han.
Daniel Espinosa hoppas att samma nervösa känsla ska överföras till tittarna. “Helikopterrånet” filmas genom en anamorfisk lins som inte bara vinjetterar i ljuset, utan också i skärpan. Endast mittdelen av bilden är skarp – som i det mänskliga ögat.
– Jag ville att åskådaren skulle vara ett öga, en människa som följer med i helikoptern, förklarar Daniel Espinosa.
“Helicopter Robbery” har premiär på Netflix den 22 november.
Fakta/ TV-serien “Helicopter Robbery”
Netflix-serie i åtta delar som skapades av Ronnie Sandahl och är baserad på Jonas Bonniers bok “Helikopterrån” (2017).
Manus: Ronnie Sandahl.
Riktning: Daniel Espinosa (konceptuell regissör), Jonas Alexander Arnby och Anna Zachrisson.
Producent: Johannes Åhlund.
I rollerna: Mahmut Suvakci, Ardalan Esmaili, Iskra Kostic, Dejan Milacic, Erik Svedberg-Zelman, Vic Carmen Sonne, Johanna Hedberg och Wim Elfwencrona med flera.