Intervju: Jonas Karlsson om ”Jönssonligan”

Kopplingen mellan Hamlet och Ragnar Vanheden kan tyckas något långsökt. Men omgiven av dödskallar och med den återvunna Vanheden-raden “Vad är min man för en man?” färskt i minnet från nya filmen “Jönssonligan är tillbaka”, det är inte så långt ifrån “att vara eller inte vara”.

Den gemensamma nämnaren är Jonas Karlsson, Shakespeare-tolkare, Dramatenskådespelare och Guldbagge-belönade filmstjärna som gör en av sina roligaste roller någonsin när han tar på sig Vanhedens tajta jacka och gör sin version av den folkkäre spelmannen.

– På teatern är det helt naturligt att spela en roll som någon annan har spelat. Man gör samma roll med samma repliker till och med, som Hamlet, säger Jonas Karlsson omgiven av dinosaurieskallar på Naturhistoriska riksmuseet, där en stor del av handlingen i “Jönssonligan återvänder” utspelar sig och en viss T- rex har en avgörande betydelse.

Han är lite trött efteråt att ha varit sugen på att göra morgon-tv men är fortfarande spänd på att prata om kultfiguren som introducerades för en svensk publik 1981 efter dansk förlag, Olsen-banden. Sedan dess har ytterligare tio svenska filmer spelats in med ligan i olika konstellationer, men inget gäng har lyckats bli så populärt som originalgänget med Gösta Ekman som Charles-Ingvar “Sickan” Jönsson, Björn Gustafson som “Dynamit-Harry” och Ulf Brunnberg som hans kusin, Ragnar Vanheden. En ikonisk ensemble med unik personlig kemi, vältajmad slapstick och en varm humoristisk känsla.

Uppföljarna, som gjort sina egna versioner av Jönssonligan, har fått blandade recensioner genom åren, men ingen av dem har riktigt lyckats leva upp till originalfilmerna. Så det är knappast en slump att “Jönssonligan kommer tillbaka” har försökt fånga samma känsla som i filmerna från 1980-talet. Jonas Karlsson, som var ett fan av den populära ligan som barn, lyser upp när han får prata om originalen.

– Jag tyckte att filmerna var roliga och spännande när jag var liten. Det som gjorde dem bra från början var att de var lite lökiga sådär. På sätt och vis var de en del av det kollektiva Sverige, säger Jonas Karlsson och fortsätter:

– Det är därför jag till en början var skeptisk till en ny Jönssonligan-film, just för att de har gjorts i så många olika format. Men när debutregissören Eddie Åhgren berättade att han ville gå tillbaka till de gamla filmernas analoga känsla kändes det bra. Hans idéer i kombination med vem som skulle spela resten av ligan gjorde det intressant, säger Jonas Karlsson.

I den nya filmen får han ackompanjerad av kollegor som Robert Gustafsson som “Sickan”, Anders Jansson som Dynamit-Harry och Jennie Silfverhjelm som Doris.

– Vi letade alla efter den där ensemblekänslan som jag tror genomsyrar de gamla filmerna, det ser ut som att Gösta, Björn och Ulf hade väldigt roligt. Och jag tror att vi fick till det … här och där, säger han.

“Jönssonligan kommer tillbaka” är full av nickningar till de tidiga filmerna, förutom en handfull igenkännliga och klassiska repliker har Stadshuset blivit en klocka igen (som i “Jönssonligan får guldfeber”, 1984) och populära kändisar dyker upp i stödjande roller.

Wall-Enberg har fått en glam-up sedan Per Grundéns porträtt av den kriminelle affärsmannen och är smalare än någonsin i form av en extremt välklädd Johan Rabaeus med alfa-aura (han dyker även upp som låtsas-italienare i “Jönssonligan spelar hogt” från 2000).

Jonas Karlssons Vanheden är en koffeinhaltig svart mäklare med slickat hår och en ring av klackar och med ett kroppsspråk så långt från mindfulness man kan komma. När Sickan försöker få Vanhedens ena knä att sluta guppa upp och ner, slår det andra till. Ragnar Vanheden modell 2024 är en handlingens man.

Hur fick du Vanhedens uttryck och kroppsspråk?

– Det handlar om små detaljer. Vanan blir lite speciell, som studsande. Det gör även hans danska föregångare. Men jag … så här, säger Karlsson och hoppar upp från stolen.

Under dinosaurierna öppna luckor förvandlas den eftertänksamma Jonas Karlsson till en man så smart att man nästan kan känna doften av rakvatten och vinlunch.

– Så här går han – det är en slags discopromenad, säger Karlsson medan han studsar fram under skelettet.

– Vanheden är kanske lite övergammal, men han vill ändå hänga med, han är på Tinder, han vill nog ha lite italiensk stil. Jag föreställer mig att han sitter med en Di Weekend på ett kafé på helgerna, breder ut det och låtsas läsa. Det är den mannen han vill vara, säger han och sätter sig ner igen.

Ulf Brunnbergs gumma Vanheden har en förkärlek för att spraya Vicks i näsborrarna då och då. Jonas Karlssons nya version envisas med att ha en tandpetare i munnen hela tiden.

– Vad heter de? Plackers? Jag ville ha något som kändes lite “fräscht”. Det är Vanhedens stil och fortsätter på banan med nässprayen, säger han.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Ulf Brunnberg, som hittills varit starkast förknippad med karaktären, har varit väldigt tydlig med att han ogillar alla uppföljare till Jönssonligan. I ett försök att stoppa den nya filmen har han i några år försökt registrera varumärket “Dynamit-Harry” hos Patent- och registreringsverket. Även om han lyckades tidigare i höstas har “Jönssonligan kommer tillbaka” premiär den 6 december som planerat.

– Jag har inte riktigt hängt med i allt det där, så jag kan inte säga att det påverkade mig så mycket, säger Jonas Karlsson.

– Som jag har förstått det tycker Ulf inte att man ska fortsätta göra remakes hela tiden, man ska göra nya grejer. Jag håller med honom där. Men, jag tror att så länge man också gör nya filmer så finns det plats för båda. När man har en gammal modell att förhålla sig till och försöker förfina den blir den nästan som en ny konstform. För mig har det varit väldigt roligt i alla fall.

Kan du som skådespelare och även författare förstå att du vill förhindra fler versioner av något som du själv varit med och skapat?

– Ja och nej. De gamla Jönssonligan-filmerna finns kvar. Ett par av mina böcker har filmatiserats, till exempel kan man också låta någon annan göra sin grej. Böckerna finns, och filmen är något annat. Vår film kommer inte att ta något ifrån de gamla Jönssonligan-filmerna, för de är fantastiska.

Den nya filmen tar en något oväntad vändning för Vanheden, som får en ny sorts relation med en dansk dinosaurieexpert, fint spelad av Thomas Bo Larsen (känd från bland annat “En runda till” och “Festen”).

Manlig vänskap är ett av filmens teman, kunde du och Vanheden ha varit vänner?

– Jag kunde nog ha varit kompis med honom, men Vanheden skulle ha trott att jag var blyg. Hundra procent nej från hans sida.

Björn Gustafsons “Dynamite-Harry” var på många sätt den komiska motorn i de tidiga filmerna, numera är det Vanheden som får de roligaste replikerna. Jonas Karlsson har kanske inte gjort en sådan komisk figur sedan maskoten Hammarbyhunden i julkalendern “Julens hältar” (1999).

– Jag har alltid försökt blanda så många olika sorters roller som möjligt. Jag vill inte hamna i ett fack. Att få chansen att kliva in i nya skor varje gång, det är det roligaste med det här jobbet. Det här är långt ifrån Beckett eller Shakespeare och det kan vara skrämmande, men det är också helt underbart.

Jacob Lundström: Ulf Brunnbergs grepp om skammen är oemotståndlig