En kväll i september var vi över hundra personer som lyssnade på Maria Wollrath Söderberg, docent i retorik, på Värmlands museum.

Maria var inbjuden av flera föreningar för att via Zoom prata om vad som kan få människor att förändras utifrån klimatförändringar.

Några utdrag från föreläsningen:

Vi i publiken var nog överens om att klimatkrisen är verklig och att vi accepterar den kollektiva vetenskapen om den. Vi är också djupt oroade.

Maria hävdade att vi inte är ensamma! Stora undersökningar har gjorts av forskare runt om i världen. Folk vill ha kraftfull politik, men tror att de är ensamma om detta.

Klimatberäkningar av den egna livsstilen eller upplevelser av bränder, snöbrist och översvämningar är svåra, men delas med andra och blir actiondrivande. Rädsla driver handling. Idag har det nästan blivit så att den som beter sig skamlöst utifrån klimatsituationen anses vara “ärlig”.

Pandemin visade motsatsen – pandemin krävde ansvar från alla – och det hjälpte.

Om vi ​​inte pratar ärligt om behovet av förändring, behandlar vi människor som spädbarn. Men:

I rummet mellan människor, och mellan människor och politik, kan en rörelse skapas. Vi måste kunna prata om de förluster som måste uppstå, t.ex. en ohämmad shopping eller flygning, vad betyder det för mig? Redan idag säger många inom företagen att vi kan ordna detta på egen hand. (Många företag tittar på sitt hus med t.ex. sin egen energiförbrukning.)

Maria sa att vi inte skulle snåla med krutet! Innan kollapsar börjar vi agera! Och en åsikt på några procent – ​​10, 15, 20 procent – ​​räcker för att påverka politiken. En social “tipping point”. Då är det vettigt att agera.

Här i Karlstad finns lokala frågor som också har betydelse för klimatet – tänk på Karlstads stadsutveckling. Ska vi sträva efter ett grönare Karlstad som kan motverka en stad med ännu mer härdade ytor, men samtidigt utarmat centrumliv när/om Månsbergets köpcentrum försvinner? Att detaljplanen är godkänd innebär knappast att den måste genomföras. Redan 2016 fanns en stor artikel i DN med rubriken “Uppkomsten av köpcentrum döms ut som förlegat”. Borde inte bara Göteborg och Stockholm ha boendecentrum? Besvikelsen breder ut sig – behöver vi mer?

Vem kommer att påverka Karlstads utveckling mest – vi som bor och arbetar här, eller några norska miljardärer?

undrar Maja Sandberg, mormor och mormor, glatt