En stark stank av lik och förfall kommer från källargolvet i Saydnaya-fängelset norr om Damaskus. Lukten kommer från kläder och lakan virade runt döda människor som hittades i kylrummet när de jihadistledda rebellerna tog kontroll över landet och befriade fångarna i det ökända fängelset.
Den kolossala byggnaden, en labyrint av trappor, golv och rum efter rum, ses som symbolen för den fallne diktatorn Bashar al-Assads brutalitet. Sedan kriget började har tiotusentals människor fängslats i Saydnaya och människorättsorganisationer tror att omkring 30 000 har dödats, svälts eller torterats till döds och sedan begravts i massgravar.
Tusentals fångar försvunnit spårlöst
De få som lyckats ta sig ut har vittnat om grymma tortyrmetoder, våldtäkt och psykisk misshandel. Anhöriga som försökt komma i kontakt med anhöriga eller sökt information om dem har hela tiden förhindrats.
När de jihadistledda rebellerna öppnade hänglåsen till fängelset för några dagar sedan hoppades många på att bli återförenade. Men tusentals fångar saknas spårlöst.
– Var är min son, var ska jag hitta honom, var är han? Fan dig Bashar, skriker Safinaz Shoybi med tårarna som rinner nerför hennes kinder.
Det har aldrig varit ett fängelse
Hon och hundratals andra söker bland alla dokument efter minsta spår av sin familjemedlem. Istället hittar de bevis för att avrättningarna skedde utan rättegång.
– Titta här är avrättningspapper, en dödsönskan, blankskrivna av en domare. Sedan var det fritt fram att avrätta någon och skriva namnet där efteråt, säger Jalal.
Troligtvis kommer de aldrig att veta var deras familjemedlem är eller är begravd.
– Vi vill att Assad ska arresteras och avrättas. Det här var aldrig ett fängelse, det var en plats för massaker och avrättning, säger Safinaz Shoybi.
