Svenska elevers skrivförmåga har försämrats med tiden. Nu föreslår regeringens utredare Peter Honeth högre krav för att komma in på lärarhögskolan. Ett utmärkt förslag som möts av motstånd av alla felaktiga skäl.
Det finns en godhjärtad och naiv inställning att alla kan vara vad de vill. Det stämmer inte och den påstådda godheten är kontraproduktiv i längden. Alla föds inte med samma förutsättningar och att vara framgångsrik handlar om att göra så gott man kan med de förutsättningar man har.
Å ena sidan ska åren i skolan skapa förutsättningar för eleverna att utveckla sina talanger. Å andra sidan är det tydligt att samhället ställer vissa grundläggande krav på oss som medborgare. Verkligheten utanför skolan har inte samma skyldigheter att anpassa sig eftersom verkligheten befolkas av människor som är upptagna med att ta itu med sina egna tillkortakommanden, ta vara på sina talanger och därmed föra oss framåt.
Att lära sig läsa och skrivande är absolut nödvändigt. Språket är helt grundläggande för alla former av kunskapsöverföring, oavsett om det sker via undervisning eller självförvärv. Tyvärr har den svenska skolan, i motsats till utbildningsforskningen, dragits åt det senare. Det är ett för högt krav på unga.
Ofta sker detta under förevändning att man vill ha med alla i undervisningen, oavsett mognadsnivå, diagnoser, intelligensnivå eller talang. Utopin om den jämlika skolan bygger på villfarelsen att alla elever är lika. Frågan är om de som driver detta någonsin har träffat barn.
De låga kraven på framtidens lärare skulle aldrig appliceras till yrken där konsekvenserna av detta kommer snabbare och tydligare. Föreningen Synskadade Trafikpiloter, Riksförbundet Hjärnkirurger med Parkinson och det lilla fackförbundet Enarmade basketproffs under 150 centimeter, gick inte att nå för en kommentar. Mest för att de inte finns.
Men lärarstudenter med betyg under C i det ämne de ska undervisa i finns. Vid Karlstads universitet utgör de enligt Vi Lärare 19,8 procent. Vid högskolorna i Mälardalen, Borås, Halmstad och Kristianstad är de i majoritet.
Det säger sig självt att detta måste ändras. Trots det har förslaget fått ett blandat mottagande. Petra Pauli är prefekt på Högskolan i Borås, som har högst andel studenter som inte klarar den kommande kravhöjningen, är kritisk. Hon påpekar att universitetet får betalt per student.
Adam Kedert, ordförande för Sveriges Lärarstudenter, är däremot positivt. – Att ta in elever utan nödvändiga förutsättningar för utbildningen gör ingen nytta, säger han till Vi Lärare och sätter därmed fingret rakt på den ömma punkten. Kedert, som representerar eleverna, ser problemet utifrån vilken effekt de har på både lärare och elever. Prefekt Pauli ser hur ekonomin på universitetet försämras. Vad som bör prioriteras är självklart och helt i linje med utredningen.
Läraryrkets status behöver höjas. Det görs inte genom att hålla fast vid ett system där förkunskaper inte anses nödvändiga nog för att kunna användas som ett fast kriterium för antagning till lärarutbildningen.
Sänkta krav ger inte högre status. Det är faktiskt precis tvärtom.
