Mellansäsongsrea, Black Friday, julhandel och mellandagsrea. Hösten och vintern är en enda lång shoppingfest. Globaliseringen tillsammans med ny teknik och e-handelsjättar har gjort shopping billigare och enklare än någonsin. Ett klick och en skjorta för en liten summa levereras till dörren. Det låter nästan för bra för att vara sant. Det är det också.
Den nya Netflix-dokumentären “Buy now: How we are tricked into shopping” lämnar en bitter eftersmak. Många tekniska prylar limmas numera ihop så att de inte går att reparera. Under parollen “återvinning” dumpas varor på stränderna i Ghana. Giftigt avfall sorteras för hand i plåtskjul i Thailand.
För att nyansera bilden kan man säga att både globalisering, tillväxt och frihandel generellt bidrar till ökat välstånd världen över. Enligt Världsbanken har över en miljard människor lämnat extrem fattigdom under de senaste 30 åren. Men som bekant kan flera saker vara sanna samtidigt.
När DN besöker de kinesiska nätbutikerna Shein och Temu, som nu dominerar marknaden för det som kallas “ultrasnabbt mode”, hittar de en mörk verklighet (9/12). Arbetsvillkoren är usla. Det högsta priset per plagg som Shein betalar sina leverantörer är 4,50 kr. Plagg som sys för hand. Dessutom är många av produkterna giftiga och skulle aldrig klara de kemikaliekrav som företag inom EU måste följa.
Denna information verkar dock inte spela så stor roll. Bara under oktober månad handlade 600 000 svenskar på Temu och Shein, en grupp som bara växer. Det är något fel med att vi i Sverige självklart röstar för en politik som driver både miljökrav och rimliga arbetsvillkor, men sedan struntar i det när det är dags att trycka på köpknappen.
Till konsumentens försvar är det inte lätt att få information om hur, var och från vilka olika varor som tillverkas. Modevetaren Emily Dahl, som driver den populära podcasten och TikTok-kontot “Modemassakern”, visar pedagogiskt på svårigheterna med att faktiskt köpa plagg som inte är gjorda av plast och som håller mer än ett par tvättar. I princip går ingen av de större klädkedjorna att lita på: alla måste själva läsa på om material och tillverkning av varje plagg. I slutändan blir högarna av polyester- och akrylplagg fortfarande dyrare än att köpa kvalitet från början. Både för plånboken och miljön.
I Frankrike har parlamentets underhus röstat igenom förslag om böter och förbud mot reklam från företag som producerar fast fashion. I Norge befanns det svenska lågprisvaruhuset Lager 157 nyligen ha brutit mot den nya “Öppenhetslagen”, som kräver att företag i Norge ska förse konsumenter med information om hur de arbetar med mänskliga rättigheter och arbetsvillkor i hela leverantörskedjan. Om dessa lagar kommer att ha någon effekt, annat än i utkanten, återstår att se.
Att se fördelarna med globaliseringen och frihandeln innebär inte att man samtidigt måste blunda för de negativa konsekvenserna. Det skadar inte heller att ställa sig frågan: behöver jag verkligen det här?
Victoria Seemann/SNB
