En krönika av Magnus Paues i idag nyheter måndagen den 9 december handlar om det värmländska landskapets skönhet – och fulheten i de värmländska ortnamnen. Om skönheten behöver vi inte lägga till något. Men ortnamnen förtjänar en upprättelse.
Även om jag förstår att spalten är skriven med glimten i ögat så bygger den delvis på medvetna eller omedvetna missförstånd. Sjönamn som Rottnen är ofta så gamla att de är mycket svåra eller omöjliga att förklara. En annan sådan sjö är Vänern. Det gäller givetvis även västvärmländska sjöar som Hugn, Ränken eller Räköken.
Skribenten förknippar Rottneros med “rutten” – som för en värmlänning är främmande eftersom motsvarande ord är “ruten” med lång vokal. En betydande uttalsskillnad mot Rottnen, Rottnan och Rottneros. Så han har också läst namnet Gröttvål i Gunnarskog med den felaktiga avstavningen Gröt-tvål. Det låter ganska äckligt. Det är kanske svårt att se att “Grött” är kruka, en stengryta, och vål är ett risvål. Troligen ett namn som platsen fick vid röjning och nybyggnation, någon gång under medeltiden. “Gryt” finns också i både Grytterud och Gryttved.
Oförståeliga och till och med oanständiga ortnamn finns överallt. Ofta har de en förklaring. I vissa fall har de ansetts så outhärdliga att de faktiskt fick Lantmäteriet i ett stycke. De flesta platser i Sverige som hade “Svin” i namnet har försvunnit. De som bodde i Tarm i Västra Fågelvik i Årjängs kommun ville inte bo där, men ville samtidigt inte flytta. Lösningen blev att byta namn på hemnätet till Fagervik.
Carl-Johan Ivarsson
