DN Kultur betygsätter julen
Det finns tre julblommor att tala om och de har tydligt olika karaktärer. Hyacinten gör inte mycket väsen av sig; rar och blygsam – en trotjänare i julens tjänst. Amaryllisen utstrålar självförtroende, adel. Även dess förgänglighet är av det tjusiga slaget. När klockorna vissnar är det med värdighet för någon som under sin livstid begått stordåd. När dess raka stamrygg är bruten är det ett hjältes farväl.
Och så har vi julstjärnan. Fint, men blomman är så parodiskt scharlakansröd mot de gröna bladen att den gränsar till vulgärt. Krävande och törstig, och när den oundvikligen dör är den utan lyster, löven tunna, färgen bleknar. På så sätt är den kanske den mest mänskliga av julblommorna. Det är som de flesta av oss, tre av fem.
