“När Volvo svänger, svänger Sverige”. Så beskrev Pehr G Gyllenhammar Volvos betydelse för svensk ekonomi i början av 1980-talet. Han hade då varit koncernchef sedan 1971 för Volvo – Sveriges största företag med både personbilar och lastbilar.
Det var en annan tid, där det fanns ett samhällskontrakt: svenskarna köpte Volvobilar och Volvo gav jobb, skatteintäkter och välstånd i gengäld.
Kontraktet påhejades av Folkhemssveriges politiker. Och byggt på personliga relationer.
Pehr G Gyllenhammar blev PG med hela svenska folket.
När Volvo fyllde 50 år 1977 ansågs det självklart att ha en specialutgåva av svenska folkets måttstock som bil – Volvo 240. Dragningen var PG:s signatur på en silverplakett som klistrats i handskfacket.
Men vägen till det folkliga var inte självklar.
Vi kan gå tillbaka till 1956. Volvo lanserade den vackert skulpterade Volvo Amazon. Samtidigt fick Volvo en ny vd – ingenjören Gunnar Engellau – som 1971 efterträddes av sin egen svärson, den då 36-årige advokaten Pehr Gustaf Gyllenhammar.
Viskningar om oegentligheter blev snabbt öppen kritik: av bristande omdöme och bokstavlig svågerpolitik.
Lägg till att Pehr G Gyllenhammar bara året innan efterträdde sin egen pappa som vd för försäkringsbolaget Skandia.
Hans första tid på företaget, som betyder “jag rullar” på latin, var en ojämn resa i uppförsbacke.
Men den avslappnade Gyllenhammaren tog Volvo och hela svenska folket med storm. Och var långt före sin tid som affärsman.
Han insåg tidigt att Volvo var för liten som personbilstillverkare. För att ha råd med nya modellserier måste man slå sig ihop med andra tillverkare.
1977 fanns det två affärstitaner i svenskt näringsliv. Gyllenhammar och den då 78-årige Marcus “Dodde” Wallenberg, som bland annat skött Saab-Scania.
Det var Göteborg mot Stockholm.
Men Gyllenhammar lyckades få Wallenberg att gå med på en sammanslagning mellan Volvo och Saab-Scania – nyheter som skakade Sverige. Det var som att slå samman yin och yang. En palatskupp av Saab-Scanias direktörer fick verksamheten att kollapsa på senhösten 1977.
Strax efter träffade PG Gyllenhammar Norges dåvarande statsminister Oddvar Nordli. Mötesagendan var som hämtad från ett Hollywood-manus: norska intressen skulle förvärva 40 procent av Volvo, som skulle noteras på Oslobörsen. I gengäld skulle Volvo få 750 miljoner kronor och bli delägare i lovande oljekoncessioner i Nordsjöns oljefält.
Aktiespararna protesterade. Gyllenhammar tvingades 1979 dra sig ur avtalet.
PG Gyllenhammar sa då in intervjuer att det var Marcus Wallenberg som låg bakom motståndet.
Alltid denna Wallenberg, som också var en spegelbild av Gyllenhammar: statsman, helt orädd och affärsvillig. Marcus Wallenberg hade nu fyllt 80. Alltmer sjuk och utmärglad sökte han någon utanför familjen för att axla sin egen roll som fixstjärnan i svenskt näringsliv.
Han valde Gyllenhammar.
Det berättade Pehr G Gyllenhammar själv i en intervju i SvD 2017. Wallenberg hade samlat sina föreståndare en sommarkväll på Wallenbergsbostället Täcka Udden på Djurgården. Han satte sig i soffan i den stora salongen och ställde Gyllenhammar bredvid sig. De andra regissörerna fick sitta i en halvcirkel runt.
– Sedan pekade han på mig som sin efterträdare, sa Gyllenhammar till SvD.
Nu var det allvar. En av Europas största industrikonstellationer skulle skapas. Volvo köpte 25 procent av aktierna i Wallenbergarnas Stora Kopparberg och Atlas Copco. Wallenbergsfären köpte in en stor del av Volvo.
Sedan dör Marcus Wallenberg 1982. Hans juridiska arvtagare, sonen Peter Wallenberg, styrde bryskt verksamheten.
Gyllenhammar fortsatte att se möjligheter. Han köper läkemedelsföretaget Pharmacia och hade affärer med Fermenta och Refaat El-Sayed, som 1985 avslöjades som en skojare. Gyllenhammar lever upp till sitt rykte med en hårsmån.
Han avgick formellt som vd för Volvo redan 1983 då han blev ordförande i Anders Walls Beijerinvest. Men få i allmänheten märkte det. Han fortsatte trots allt som den lysande Volvoordföranden.
Vem saknar Volvo.
Sen kom det vilket äntligen skulle göra honom till en triumferande: Volvos sammanslagning med franska Renault. Slutligen skulle Volvo ha någon att dela kostnaderna med. Affären inleddes 1990 men blåstes av efter att det läckt ut att den franska staten, huvudägaren till Renault, planerade att behålla den yttersta makten genom en så kallad gyllene aktie.
Sveriges fixstjärna tappar över en natt stödet från sin egen styrelse. Han säger upp sig med omedelbar verkan.
Det var 1993. Han, en av de största industriledarna, försvann från allmänhetens ögon. Men återkom bland annat som rådgivare till Cristina Stenbeck och ordförande i Kinnevik på 2000-talet.
Fredagen den 29 januari 1999 Volvos personbilstillverkning slogs samman med Ford. Pehr Gustaf Gyllenhammar behövde inte ens säga “Vad sa jag”.
“När Volvo svänger, svänger Sverige”. Så beskrev Pehr G Gyllenhammar Volvos betydelse för svensk ekonomi i början av 1980-talet. Han hade då varit koncernchef sedan 1971 för Volvo – Sveriges största företag med både personbilar och lastbilar.
Det var en annan tid, där det fanns ett samhällskontrakt: svenskarna köpte Volvobilar och Volvo gav jobb, skatteintäkter och välstånd i gengäld.
Kontraktet påhejades av Folkhemssveriges politiker. Och byggt på personliga relationer.
Pehr G Gyllenhammar blev PG med hela svenska folket.
När Volvo fyllde 50 år 1977 ansågs det självklart att ha en specialutgåva av svenska folkets måttstock som bil – Volvo 240. Dragningen var PG:s signatur på en silverplakett som klistrats i handskfacket.
Men vägen till det folkliga var inte självklar.
Vi kan gå tillbaka till 1956. Volvo lanserade den vackert skulpterade Volvo Amazon. Samtidigt fick Volvo en ny vd – ingenjören Gunnar Engellau – som 1971 efterträddes av sin egen svärson, den då 36-årige advokaten Pehr Gustaf Gyllenhammar.
Viskningar om oegentligheter blev snabbt öppen kritik: av bristande omdöme och bokstavlig svågerpolitik.
Lägg till att Pehr G Gyllenhammar bara året innan efterträdde sin egen pappa som vd för försäkringsbolaget Skandia.
Hans första tid på företaget, som betyder “jag rullar” på latin, var en ojämn resa i uppförsbacke.
Men den avslappnade Gyllenhammaren tog Volvo och hela svenska folket med storm. Och var långt före sin tid som affärsman.
Han insåg tidigt att Volvo var för liten som personbilstillverkare. För att ha råd med nya modellserier måste man slå sig ihop med andra tillverkare.
1977 fanns det två affärstitaner i svenskt näringsliv. Gyllenhammar och den då 78-årige Marcus “Dodde” Wallenberg, som bland annat skött Saab-Scania.
Det var Göteborg mot Stockholm.
Men Gyllenhammar lyckades få Wallenberg att gå med på en sammanslagning mellan Volvo och Saab-Scania – nyheter som skakade Sverige. Det var som att slå samman yin och yang. En palatskupp av Saab-Scanias direktörer fick verksamheten att kollapsa på senhösten 1977.
Strax efter träffade PG Gyllenhammar Norges dåvarande statsminister Oddvar Nordli. Mötesagendan var som hämtad från ett Hollywood-manus: norska intressen skulle förvärva 40 procent av Volvo, som skulle noteras på Oslobörsen. I gengäld skulle Volvo få 750 miljoner kronor och bli delägare i lovande oljekoncessioner i Nordsjöns oljefält.
Aktiespararna protesterade. Gyllenhammar tvingades 1979 dra sig ur avtalet.
PG Gyllenhammar sa då in intervjuer att det var Marcus Wallenberg som låg bakom motståndet.
Alltid denna Wallenberg, som också var en spegelbild av Gyllenhammar: statsman, helt orädd och affärsvillig. Marcus Wallenberg hade nu fyllt 80. Alltmer sjuk och utmärglad sökte han någon utanför familjen för att axla sin egen roll som fixstjärnan i svenskt näringsliv.
Han valde Gyllenhammar.
Det berättade Pehr G Gyllenhammar själv i en intervju i SvD 2017. Wallenberg hade samlat sina föreståndare en sommarkväll på Wallenbergsbostället Täcka Udden på Djurgården. Han satte sig i soffan i den stora salongen och ställde Gyllenhammar bredvid sig. De andra regissörerna fick sitta i en halvcirkel runt.
– Sedan pekade han på mig som sin efterträdare, sa Gyllenhammar till SvD.
Nu var det allvar. En av Europas största industrikonstellationer skulle skapas. Volvo köpte 25 procent av aktierna i Wallenbergarnas Stora Kopparberg och Atlas Copco. Wallenbergsfären köpte in en stor del av Volvo.
Sedan dör Marcus Wallenberg 1982. Hans juridiska arvtagare, sonen Peter Wallenberg, styrde bryskt verksamheten.
Gyllenhammar fortsatte att se möjligheter. Han köper läkemedelsföretaget Pharmacia och hade affärer med Fermenta och Refaat El-Sayed, som 1985 avslöjades som en skojare. Gyllenhammar lever upp till sitt rykte med en hårsmån.
Han avgick formellt som vd för Volvo redan 1983 då han blev ordförande i Anders Walls Beijerinvest. Men få i allmänheten märkte det. Han fortsatte trots allt som den lysande Volvoordföranden.
Vem saknar Volvo.
Sen kom det vilket äntligen skulle göra honom till en triumferande: Volvos sammanslagning med franska Renault. Slutligen skulle Volvo ha någon att dela kostnaderna med. Affären inleddes 1990 men blåstes av efter att det läckt ut att den franska staten, huvudägaren till Renault, planerade att behålla den yttersta makten genom en så kallad gyllene aktie.
Sveriges fixstjärna tappar över en natt stödet från sin egen styrelse. Han säger upp sig med omedelbar verkan.
Det var 1993. Han, en av de största industriledarna, försvann från allmänhetens ögon. Men återkom bland annat som rådgivare till Cristina Stenbeck och ordförande i Kinnevik på 2000-talet.
Fredagen den 29 januari 1999 Volvos personbilstillverkning slogs samman med Ford. Pehr Gustaf Gyllenhammar behövde inte ens säga “Vad sa jag”.
