För inte så länge sedan fanns det många ljusglimtar runt om i världen för kvinnors rättigheter. Allt fler unga kvinnor gick högre utbildning, tog positioner i näringslivet och det offentliga livet. Även i länder som varit ökända för obefintlig jämställdhet som Afghanistan eller Pakistan.
Det var långsamt och krokigt, men ändå framåt. Min telefonbok var fylld av starka kvinnor runt om i världen som kämpade för lika rättigheter med gott mod, höga röster och explosiv energi.
Men sedan några år har det vänt. I en fruktansvärd hastighet faller det ena framsteg efter det andra bakåt i tiden. Flera personer i min telefonbok har istället fått lämna sitt land och gå in i exilens tystnad, eller möjligen med marginell möjlighet att påverka i sociala medier.
Rättigheterna försvinner
Låt mig nämna några exempel på motgångar. Inskränkningar av aborträtten i USA har fått stor uppmärksamhet. Polen, samma sak. Andra tydliga motgångar för den internationella kvinnorörelsen är; protesterna i Iran “kvinna, liv, frihet” som lades ner och nu ska en sorts utbildningsinstitution öppnas för psykiskt sjuka kvinnor som inte vill bära slöja; Libyen som vill införa moralpoliser och tvinga alla från 9 års ålder att bära huvudduk; Sydkorea har under några år präglats av ett könskrig där ledningen försöker skylla allt fel på feminismen.
När jag var i Irak för några månader sedan var det en liten skara som protesterade mot legaliseringen av barnäktenskap, men den var så liten att den knappt syntes. Afghanistan och talibanernas efterblivna sexistiska ideologi är extremfallet. Ska vi sedan lägga till hur våld mot kvinnor används i de pågående krigen blir det ännu mörkare.
Kan rörelsen påverka makten?
Många ledare runt om i världen skriver ett litet fördömande på plattformen “x” när ytterligare en sexistisk motreaktion kommer. Problemet är att det inte får några konsekvenser. Det finns förstås starka feministiska röster som protesterar i text, bild och på barrikader. Ett exempel är 4B-rörelsen. Ursprungligen från Sydkorea uppmanar den kvinnor att avstå från att dejta, gifta sig, skaffa barn med och ha sex med män. Rörelsen växer även i USA och kommer säkert att blossa upp i fler länder.
Frågan är om det kan påverka dem som har makten att förändra?
Intresset för global jämställdhet mellan könen lyfts sällan eller aldrig upp som en viktig punkt för framtiden i stora politiska sammanhang. För det krävs inte bara en, utan många kvinnor – eller åtminstone män som är intresserade av frågan – i den yttersta makten.
