Om ABF och andra ställer upp, behövs dessa resor i trettio år till? Ja, så länge det finns risk att något liknande händer igen, skriver Gunnar Ström och Philip Johnsson.

Vi har gjort en resa till Auschwitz-Birkenau i sydöstra Polen, ett initiativ från ABF Värmland. Sedan 1995 har hundratals sådana resor gjorts för skolelever, konfirmandelever, pensionärer och andra, alla med en önskan om att få veta mer om vad som hände så nära Sverige och för bara åttio år sedan.

En resa i förintelsens spår. Järnvägsspåren till lägren, gaskamrarna och krematorierna – allt finns inte kvar men tillräckligt för att ge en tydlig bild av de hemska övergrepp som drabbade oskyldiga människor. Hur miljontals oskyldiga människor samlades och mördades med systematisk precision.

Vi såg bilder på folksamlingar som på 1940-talet inte bara lyssnade på en ledare med åsikter om att vissa människor inte är värda att leva, utan också applåderade, sjöng med för att slåsssånger och sprida ledarens åsikter.

Vi var tvungna att följa enskilda människoöden som det var lätt att identifiera sig med. De var offer för omänsklighet. Hur kan vi, som idag ser hat spridas i världen, agera för att förhindra upprepning?

I trettio år har dessa resor gått till Auschwitz-Birkenau. Om ABF och andra ställer upp, behövs dessa resor i trettio år till? Ja, så länge det finns risk att något liknande händer igen.

Idag sprider hatet sig i ett massiv skala via sociala medier och populistiska ledare kan utnyttja. Det är viktigt att stå emot dessa krafter, innan det är för sent.

Besöket i Auschwitz-Birkenau handlar om att inte glömma men för framtiden inte sprida åsikter som är osanna, falska och i slutändan ett hot mot mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att resorna i förintelsens spår fortsätter.

Gunnar Ström

Philip Johnson