Debatt: Trots att de är för värdefulla för att få strejka fritt råder det ”rea” på sjuksköterskor

Å ena sidan är sjuksköterskor så viktiga för samhället att deras strejkrätt måste begränsas i praktiken. Däremot värderas inte sjuksköterskornas arbete särskilt högt, trots att deras arbete därmed anses vara avgörande för samhällets fortsatta funktion. Hur löser vi den paradoxen, frågar debattören Per Skålén.

Den svenska modellen, det vill säga att det är löntagarorganisationerna (facken) och arbetsgivarorganisationerna som själva förhandlar om löner och anställningsvillkor, fungerar generellt sett bra.

Båda parter har rätt att tillgripa stridsåtgärder när förhandlingsvägen inte fungerar. Den nyss avslutade sjuksköterskestrejken bland sjuksköterskor, som bland annat ägde rum här i Värmland, tydliggör dock en paradox på den svenska arbetsmarknaden.

Å ena sidan är sjuksköterskor så viktiga för samhället att deras strejkrätt måste begränsas i praktiken. I den nyss avslutade konflikten tvingades till exempel Vårdförbundet dra tillbaka ett socialt farligt strejkvarsel och skyddsarbete beordrades trots övertidsblockad. Detta bidrog sannolikt till det ganska magra resultatet av strejken ur arbetarnas perspektiv.

Däremot värderas inte sjuksköterskornas arbete särskilt högt, trots att deras arbete därmed anses vara avgörande för samhällets fortsatta funktion. En viktig anledning till detta är att deras strejkrätt är begränsad i praktiken. Så här ser paradoxen ut.

I ekonomiska termer är analysen att “priset” på sjuksköterskors arbetskraft inte är marknadsmässigt. Sjuksköterskorna får inte den lön de förtjänar. Priset på deras arbete sätts under det så kallade jämviktspriset, där utbudskurvan för “omvårdnadsarbete” möter efterfrågekurvan för densamma, det vill säga där priset enligt ekonomisk teori ska sättas.

Det är så att säga “rea” på sjuksköterskor. Och det har det gjort ett tag och resultaten av den precis avslutade strejken tyder på att den förmodligen kommer att fortsätta att göra så. Den paradox som beskrivs ovan kommer sannolikt att fortsätta att prägla sjuksköterskornas arbetsmarknad.

Denna paradox är ett problem för ett samhälle där värdet av varor och tjänster (arbetskraft i det fall som diskuteras här) mäts i termer av priset som sätts på marknader (arbetsmarknaden). Problemet är att pris (lön) inte kan mäta värde. Konsekvensen blir att priset på arbetskraft som inte anses vara samhällsviktig ofta sätts högre än priset på samhällsviktig arbetskraft.

Det finns många exempel på detta. Arbetsmarknaden för piloter är bra. Piloternas arbete anses inte vara socialt viktigt. I praktiken har de därför obegränsad strejkrätt och väljer ofta att använda den, inte sällan i samband med när den gör som störst skada, till exempel på sommaren när folk åker på semester. Flygbolagen tappar då snabbt intäkter. Resenärerna blir förbannade, även om resan till Medelhavet sällan är livsavgörande. Och piloterna får ofta, på relativt kort tid, sina krav hörda.

Enligt SSB var snittlönen för piloter 74 400 kronor i månaden 2022. För sjuksköterskor var den 41 100 kronor. En yrkesgrupp som inte anses avgörande för samhällets funktion tjänar alltså nästan dubbelt så mycket som en yrkesgrupp som är avgörande för samhällets funktion. Paradoxalt.

Piloternas och sjuksköterskornas uppgifter skiljer sig åt. Men det finns också likheter. Båda yrkena har bokstavligen ansvar för människors liv. Arbetet som både pilot och sjuksköterska präglas också av hög stress och press. Arbetstiderna är obekväma för båda yrkesgrupperna. Dessutom är utbildningstiden ungefär lika lång. Kompetensnivån är alltså ungefär densamma, vilket är en faktor som bör väga tungt i lönebildningen.

Den svenska modellen fungerar alltså inte på arbetsmarknaden för sjuksköterskor. De är för värdefulla för att få slå fritt men den höga värderingen av deras arbetskraft återspeglas inte i lönekuvertet.

Men vi kanske måste acceptera att den svenska modellen inte fungerar för sjuksköterskorna? Om vi ​​inte ska överge den svenska modellen för hela arbetsmarknaden är en rimlig lösning att hitta ett alternativ för sjuksköterskor och andra samhällsviktiga yrkesgrupper som det inte fungerar för, till exempel poliser och brandmän.

Sjuksköterskornas lön skulle kunna sättas till samma nivå som lönen för ett arbete som sker på en arbetsmarknad präglad av marknadsförhållanden, till exempel i nivå med piloters.

De sjuksköterskor som vill arbeta heltid kan då göra det och få en rimlig ersättning – 74 400 kronor i månaden i 2022 års löneläge. De sjuksköterskor som vill arbeta mindre, ett krav som Vårdförbundet med tveksam framgång drivit i den pågående konflikten, kan välja att göra det.

För fyra dagars arbete i veckan skulle en sjuksköterska på lotslön få cirka 50 procent mer i lönekuvertet än vad som nu är fallet för heltidsarbete.

Per Skålén