Med anledning av att nedskärningar återigen genomförs i Karlstads förskolor och skolor, mäter barn- och ungdomsnämnden varje månad de anställdas upplevda stress, skriver Pontus Larson.
Journalister har under de senaste veckorna granskat arbetssituationen för lärare på Skåreskolan och Norrstrandsskolan och kunnat visa på hög arbetsbelastning och snäva budgetar. Från fackligt håll vill vi påpeka att problemen inte är unika för dessa två skolor utan att samma beskrivning tyvärr gäller för hela den kommunala grundskoleorganisationen.
Med anledning av att det återigen genomförs nedskärningar i Karlstads förskolor och skolor mäter barn- och ungdomsnämnden varje månad medarbetarnas upplevda stress. I den senaste undersökningen sticker grundskollärare ut med mycket oroande svar på frågor om förekomsten av negativ stress som riskerar att leda till arbetsrelaterad psykisk ohälsa.
Det här kan inte komma som en överraskning. Ingen med kunskap om skolpolitik i Karlstad kan bli förvånad över detta. Trots ständiga löften om att satsa på utbildning har Karlstads politiker inte gjort annat än att dra ner på förskola och skola de senaste mandat.
I år slår den styrande majoriteten sig för bröstet eftersom de ökar barn- och ungdomsnämndens budget med lika mycket som rektorernas omkostnader för bland annat löner, vilket i praktiken innebär att årets försämrade villkor flyttas fram till nästa år.
Samtidigt som lärarna blivit allt mer stressade på grund av obalans mellan krav och resurser har elevernas resultat sjunkit. Kommungemensamma jämförelser av måluppfyllelse och betyg visar att resultaten för Karlstads grundskoleelever har försämrats och att den negativa tendensen är starkare i Karlstad än riksgenomsnittet.
Karlstads politiker verkar det som förstår inte det mycket grundläggande sambandet mellan deras budgetnedskärningar, överarbetade lärare som inte kan hänga med i sina jobb och sämre elevresultat. För att inte tala om alla inställda lektioner på grund av stopp och brist på vikarier, vilket påverkar den undervisningstid eleverna har rätt till.
Värst av allt är att alla indragna resurser nu dyker upp och fortsätter att utesluta de elever som redan kämpar i skolan. Inte konstigt att skoldebatten på riksnivå handlar mer och mer om att hitta sätt för staten att reglera kommunpolitikernas misskötsel av skolan för att råda bot på de mest uppenbara bristerna, för att säkerställa våra barns framtid.
Pontius Larson
Ordförande, Sveriges Lärare Karlstad
