Till er som är föräldrar: Tänk efter innan ni tar upp flaskan. Tänk på barnens blinkande ögon och hur de ser dig som sin trygghet. De behöver dig – och nykter, skriver Marléne Lund Kopparklint.
Julen närmar sig och med den kommer bilder av gemenskap, trygghet med familjen. Tända ljus, skrattande barn och kärlek som fyller hemmet. Men för vissa barn är julen allt annat än glädje. Det är kallt, mörkt och fyllt av rädsla.
Jag vet eftersom jag var ett av dessa barn. Barnet som satt med en klump i magen när flaskorna var upplockade och alkohollukten spred sig genom lägenheten. För varje klunk försvann mamma och pappa längre ifrån mig. Jag var ungen som satte upp granen efter ännu ett slagsmål, sopade upp det krossade glaset och försökte dölja blodfläckarna på parkettgolvet.
Det var jag som ljög vaken på julaftonsnatten, inte med förväntan, utan med rädsla för vad som skulle hända härnäst. Jag som önskade att jullovet inte skulle börja, för skolan var det enda stället där jag kände mig trygg.
Det är svårt att beskriva vad det gör med ett barn som behöver trösta, medla och hålla sin värld från att falla samman. Såren läker aldrig helt. Även som vuxen bär jag minnena med mig. När jag ser barn i åldrarna 7-8 år, så unga som jag var, ser jag deras utsatthet. De ska aldrig behöva ta ansvar för vuxnas misstag. Ändå vet jag att många gör det – just nu, i detta ögonblick.
För vissa barn är det Jullovet ännu värre. Vart fjärde barn i Sverige utsätts för sexuella övergrepp under sin uppväxt. För många är skolan den enda trygghetsaktören i livet, och när skolan stänger försvinner den sista platsen där de känner sig trygga. Då växer ensamheten och rädslan.
Jag önskar att jag kunde säga att tiden läker alla sår. Men för ett barn som har levt med rädsla och osäkerhet är det inte så enkelt. Minnena finns kvar. Det tar år av kärlek, trygghet, terapi och tid att börja lita på världen igen – och vissa människor får aldrig den chansen.
Låt oss också komma ihåg de barn som är mest utsatta. De vars liv präglas av våld och övergrepp, de som inte vet vad trygghet är. För deras skull måste vi våga se. Vi måste våga agera.
Min vädjan är enkel. Till er som är föräldrar: Tänk efter innan ni tar upp flaskan. Tänk på barnens blinkande ögon och hur de ser dig som sin trygghet. De behöver dig – och nykter. Inte bara vid jul, utan varje dag.
Och för oss alla: Se barnen. De som skyr eller undviker att prata om jullovet. De som kan verka glada men gömmer en annan verklighet. Våga fråga, våga vara en säker punkt. Ibland kan det räcka med en lång kram, en kaffe eller ett samtal
Julen är barnens högtid. Men för alldeles för många barn är det en tid fylld av rädsla och hopplöshet. Låt oss ändra på det. För barnen vi ser och de vi inte ser. För det barn jag en gång var.
Med en önskan om en vit jul.
Marléne Lund Copper Klint (M)
Riksdagsledamot och författare
