Det räcker inte att fortsätta prata om Förintelsen. Vi måste på olika sätt stå emot en utveckling där människor värderas efter ras eller religion, skriver Peter Franke.

Käthe Lasnik var bara 15 år gammal. Hon föddes i Oslo i oktober 1927 och levde hela sitt korta liv i Norge. Hon såg sig själv som en norsk medborgare, men nazisterna som ockuperade landet under andra världskriget ville något annat. Hon fördes iväg med båt från Oslo till Polen och det dröjde bara några timmar efter ankomsten till förintelselägret Birkenau innan hon gasades ihjäl. Hennes “brott”: hon tillhörde en judisk familj.

Vi – ett 30-tal deltagare i ABF Värmlands resa i förintelsens spår – lade nyligen sten på en minnessten i Auschwitz-Birkenau för att hedra Käthe och alla andra offer för nazismens vidriga ideologi. Att utgå från individuella öden gör upplevelsen ännu starkare.

Vi besökte också Buczynaskogen nära byn Zbylitowska Gora där 4 000 polska soldater och motståndsmän och 6 000 judar mördades när gettot i Tarnow rensades 1942. 800 av dem var barn och de ligger begravda i massgravar på platsen. Grymheten är ofattbar.

Vi vandrade också i skogen bredvid SS-skolan i byn Rabka där SS-männen övade prickskytte mot levande mål. De judiska fångarna tvingades springa i en dal medan soldaterna stod på en vall och mördade dem. Ingen rymde.

Det blev många givande samtal efter de chockerande besöken. Vi kom överens om att fler borde göra sådana här resor och att vi som redan gjort dem ska berätta om vad vi sett. De överlevande som var där blir färre och färre. Flora Gladh i Forshaga träffade tusentals skolbarn och det gjorde även Joost Lakmaker från Säffle under sin livstid. På nationell nivå hade vi Emerich Roth och Hedí Fried. Nu är de fyra döda, även om deras berättelser lever vidare.

Primo Levi, den italienske författaren och en av de mest kända överlevarna från Auschwitz, skrev: “Det hände, därför kan det hända igen: det är kärnan i vad vi har att säga. Det kan hända och det kan hända var som helst.”

Det är precis så det är. Det räcker inte att fortsätta prata om Förintelsen. Vi måste på olika sätt motstå en utveckling där människors värderingar bygger på ras eller religion. Vi måste bekämpa antisemitism och antimuslimsk propaganda var den än dyker upp.

Vi måste prata mer om demokrati och hur vi ska skydda den. Tänk på att nazismen kom till makten i Tyskland i ett demokratiskt val. Sedan gick det rasande snabbt att riva byggnaden och införa diktatur. Eller som Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels sammanfattade det: “Ett av demokratins bästa skämt är att den gav sina dödsfiender alla medel de behövde för att förstöra den.”

Förnuft och kunskap värderas inte högt av de auktoritära ledarna. Istället ruttnar sanningen medan vetenskap och forskning diskonteras till förmån för enkel populism. Demokratin urholkas i land efter land. Fri massmedia stoppas, domstolar och utbildningssystemet politiseras. Övervakning och förföljelse av oliktänkande blir allt vanligare. Polariseringen ökar och misstroendet mot politiker och media ökar också.

Det går fel i Ungern, Turkiet, Indien och vem vet vad som händer i USA om Donald Trump vinner presidentvalet om några veckor? Högerpopulismen och nationalismen växer sig allt starkare i Tyskland, Slovakien och Österrike och här hemma har ett parti med rötter i nynazismen ett avgörande inflytande på regeringens politik.

Amerikansk historiker och författaren Timothy Snyder skrev boken “Om tyranni” efter att Trump vunnit valet 2016. Han konstaterade att mänskligheten idag inte är klokare än när Europas demokratier fick ge vika för fascism, nazism och kommunism.

Han ger 20 bra råd om hur man håller tyranni på avstånd. Här är några av dem i sammanfattning: Håll dig borta från konspirationsteorier på nätet, läs en tidning eller en bok istället. Skaffa riktiga vänner och fortsätt konversationen. Var modig och ta ställning.

Det är kloka råd som är värda att följa även i Sverige 2024.

Peter Frank

Karlstad